Aftonbladet – 29 november 1837, sida 2

tör var Iinbillning, att den Svenska nationen al ålder var ett sjelfständigt folk, hvars odalmannafrihet icke allenast bestod i rättigheten att få lefva och dö i landet, utan i en fri besittning i: af fådermejerden och i rättigheten att på Tinget olverlägga och besluta em de allmänna ä: renderna samt utan förbehåll yttra sina tankar äfven tll konungen. Denna odalmannafri:i bet, fotkets gyllene ålder i Sverige, är numera blott en poeusk forntidssaga, ty med katelhcismens inforande lades friheten småningom under vidskepelsens och munkarnes välde, hvilket bröts af Vasakonungsn, endast for att öfvergå till adeln, under det allmogen allt fasiare bands vidl de särskilda skatter, som den tid efter annan frivilligt och för tillfälliga ändamål åtagit sig. Afven adelns välde krossades under Karl XI:s tid genom enväldet; mem det skedde blott för att lägga adelns förut på många händer spridda ofvermakt, ech ännu mera, uti den kungliga embetsmannma hierarkiens händer, genom skattesystemet, genom forvaltningens organism, genom stränga undantagslagar till skydd för den offentliga maktens tjenare samt genom styrelsens envälde i hushållsförfattningar; och detta förhållande har sedermera, meu föga förändringar, bibehåltits under alla påiöljande skiften, medan rikets område och betydenhet såsem politisk makt ech medlem af det europeiska statsförbundet allt mer och mer minskats. Men oaktadt den gamla kraften hos massan sålunda längesedan blifvit bruten, ferilefver dock hos Svenska folket ända till våra dagar en tradition af denna gamla friket, hvilken man ofta hör så mycket lofsjungas just af dem, som motarbeta densam:ra. Annu märker man öfver allt en känsla for lag och rätt, ett hat mot förtrycket, som icke träffas hos trälen. Det: är denna känsla, att folket bör vara och betyder någenting för sin egen skull, med ratt att stifta de lagar, efter hvilka det skall styras, och att kontrollera deras utöfning, med ett ord, demna känsla af sjelfständighet och eget värde, utan att behöfva böja sig för något amnat än lagen såsem allas herre, de styrandes likasom de styrdas, som det utgör vår varmaste önskan att kunma upplyfta ech göra lefvande; em önskan, för hvilken vi skole verka, så länge vi äre i tillfille att på ett eller amnat sätt deråt egna våra krafter. Vi utgöra således äfven på vårt vis en histerisk skola; så vida som traditionen af hvad Svenska folket en gång varit, ligger till hufvudgrund för hvad vi önskade att det en gång måtte blifva. Men vi tillhöra icke denna historiska skela, som vill emottaga hvarje institution såsom em skänk ofvanifrån och i hvarje medborge:ligt anseende blott se ett återsken af thromens glans. Någon personlig antipati finnes icke hos ess och behöfrer ieke häruti ingå; vi våga fastmer påstå, att den: åsigt är på det närmaste förenad med de styrandes verkliga intresse. Sverige skulle i narvarande ögenbliek, ech under hela den nuvarande generationens lifstid icke kunna umbära ett monarkiskt regeringssätt; men lika öfvertygade äro vi också, att menarkien hos ess, kanske mer än i något anmat land, bör hemta hela sitt stod, sitt anseende och sin makt ifrån folket och icke tvertom, både derföre att den stora massans af folket tänkesätt ursprung ligen är demokratiskt, att en, ehuru svag, skugga af den fordna demekratien ännu finnes ut Bondeståndets representation, och att det är folkets val, som kallat till thronen den nya dynasti, på hvilken landets förheppningar äro rikta de. Vi önske derföre äfven, att de kontreller I man åsyftat med vår grundlag, och det inflyT tande lagstiftarne derigenom velat tillägga folket, må blifva till en sanning och närmare utvecklas; vi önske en representationsförändring såsom det mest verksamma medlet härtill, men under den kanske ännu aflägsna väntan på en sådan, önmske vi, att man måtte söka göra allt hvad som genom reformer inom Ide nuvarande grund-elementerna kan göras i riktningen åt detta mål. Det är denna syft(ning att söka ursprunget till all makt så mycket som möjligt hes felket sjelf, och så litet som I möjligt ofvanifrån; att grunda all vördmad for I det högsta i samhället mera på aktningen för lagen an på ett religiost devouement, hvaruti vi legenthgen skilja oss ifrån andra, som äfven mer deller mindre uppträda i oppositionen; och härluti ligger den egentliga och stora hemligheten Ttill det bittra hat, som den servila pressen egnat oss, likasom det lätt förklarar Indragningsmaktens verksamhet.