Aftonbladet – 29 november 1837, sida 1

slut kunde lyfta oxen, emedan han började me att lyfta kalfven; talaren visste, att bibelns fö da måste omso:gsfullt utdelas. Hr Wyse för : I klarade derefter, att han ville bafva de fysisk krafternas utveckhng inbegripen i sitt uppfo stringssystem och framställde mycket utförlig fördelarne deraf. Sedermera upptog han til besvarande deras ivkast, som påstodo, att national uppfostran vore onödig; och, för att bevis det oriktiga i detta påstående, uppläste han er mängd utdrag ur ett dokument, publiceradt a Statistiska sällskapet i Manchester, hvilket utvisade, att i Manchester, Sallord, Bury och Bolton funnos icke mindre än 30,000 personer som icke bade ringaste utväg att förvärfva bildning. rr Frankrike. j Den pohlske emigrerade fursten Adam CzarItoryski skal! förehafva upptåg, som göra det troligt, att han är nära att bliva tokig. Icke för länge sedan skref en polsk prest några verser till honom, under namn af Adam I, Konung af Pohlen; och sedermera uppförer sig Czartoryski verkligen såsom sådan. Eno klubb lat hans aubängare är bildad, hvilken formligen tager trohets-ed af de emigranter, som slå sig till hans parti. En polsk tidning, DowokraItem, som sedermera icke blifvit motsagd, yppade saken i anledning af följande händelse. Några emigrerade österrikiska Gallizier kommo till Marseille; och genast uppsöktes de af en Czartoryskis systerson, öfverste Zamoyski, samt en viss Duszyuski. Den sistnämude bjuder dem till ett kalas och later dem förstå, att de skola intagas i ett hemligt sällskap. Ynglingarne, alla demokrater, trodde, att fråga var om en hemlig förbindelse af deras parti, och begyunte utan betänkande att eftersäga den dem förestafvade eden, tills man kom dit, der fråga blef om Konung Adam I. De studsade, man afvaktade dock slutet på upptåget. Då eden var slutad, trädde Zamoyski in i rummet och lät Duszynski kyssa sin hand, samt fordrade, i sin morbrors namn, samma hylluving af de öfriga, hvilka då skrattade honom midt i ansigtet. Detta upptåg är omtaladt bland alla de emigrerade och motsäges af ingen. HBannever. Pen nya konungen hade först undanbedt sig ridderskapets lyckönskan till thronbestigningen. Men till d. 15 dennes hade H. M. inbjudit det att infinna sig, då det skulle i riddarsalen helsas med ett tal och sedan befallas på spisning. Ministrarne sägas hafva underlåtit att genast afgå, endast för att icke ställa konung och land i förlägenhet; och Hr von Scheele ros komma alt endast låta proklamera sig såsom departements-chef. — I MagistratsKollegium i staden Hannover skall redan fråga hafva uppstått, att vända sig till förbundsdagen, i afseende på grundlagens bibehållande. Ordföranden (der Magistrats-Director,) skall hafva varit af den tanka, att tiden ännu icke vore inne. — Det Hannoverska kavalleriets minskning från åtta till fyra regementen lärer hafva befunnits olämplig, och de lara komma att bringas åter till sitt förra antal. Leipziger Allgem, Zeitung har ifrån Frankfurt följande, som torde förtjena att in extenso läsas: Alltjemt hvälfver sig den allmänna konversationen omkring det Hanmnoverska patentet; och ännu har ingen röst låtit höra sig, som tager det i försvar. -Tvertom kommer man vid mognare öfverliggning, om möjligt, allt mera ill den ödfvertvgelsen, att efter all lag och bilighet måste 1833 års konstitution i Hannover upprätthållas. Då i allmänna blad påstås, att patentet icke gjort någon sensation i Hannoverska landet, är detta en lögn. Visserligen har den allmänna sinnesrörelsen hos Hannoveranerna icke stört det offentliga lugnet. Man har ätt den öfvertygelsen, att konstitutionsfragan ngalunda är löst genom patentet af d. I Nov.; och man är fullkomligt trygg, att tyska töroundsförsamlingen, då denna för det tyska rättsillståndet högvigtiga fråga kommer under dess skärskådande, skall afgöra den till förmån för ipprätthållandet af en konsti:ution, hvarvid försundsförsamlingen aldrig haft något att anmära. Det hedrar imedleriid den tyska rättsänvslan, att, alltsedan d. 5 Juli, i alla tyska inder (Österrike och Preussen icke ens undan agna) nästan alla offentliga organer, utom möjigen någon obskur stämma, yttrat sig för 1833 rs konstitution och ailt framgent komma att