Aftonbladet – 29 november 1837, sida 1

It, 2 vWesteras aigår Pråmen WE IERADS, Ske . E. Holmgren, Fredagen den 4 Dec. ) b e. m,, bogserad af aängfartyget ÅA BOGA. hvarå, så väl som på pråm finn-s lägenhet för rassagerere till Vi j sterås. NATIONAL-UPPFOSTRAN I ENGLAND. (Slut fr. gårdagsbl.) I Slut af Hr Wyses tal: Månne deu Cbhristligt sinnade menniskan k j vara afvog: sinvad emot uppfostran? Nej. Ski le väl lärjungen af honom, som botade de bli da, som lät de små barnen komma till sig, sc : att hans namn skulle fe kunnas ior a folk — skulle väl denne lärjunge satta forbi dets stämpel på kursksp och lägga embar; på tankan? Och månne väl samhällsmennisk: vo:e en fiende till upplostran? Visserligen ick För att åtnjuta verklig frihet, måste ni — sa Italaren — törvärfva bildning. Endast bildnir jkan gifva oss frihet, och bildning ensam ke llära oss på hvad sätt vi skola njuta den. Fr heten hos oss är icke endast rättigheter, gift af vår lsg-codex; den är icke ett privilegiun endast beviljadt af parlamenten; för att va fItryggad måste frihetea hvila på Evgelsmänner upplysning och moralitet. Der ligger den bi sta garantien; upplysta menniskor veta, huru c skola försvara sin fribet, och, hvad mera ä lingen skall våga antasta friheten hos ett upp Ilyst folk. Om det finnes personer, hvilka for döma uppfostran såsom ett ondt, har man rättighet att fråga dem: hvari består lyckan oc fördelarne af okunnighet? Om någon uppfostran fiende säger: ni ger lör mycken upplostran, s ville talaren svara: ni ger för litet. Ir Wys anförde nu exempel af Rom, och visade hu:u ledes orsaken till Romrarnes erolighetsanda ec missnöje varit dess okunnighet och råhet, hvar efter ban följde okumnighetens loftalaren genor medeltiden ända ned till Fransyska revolutionen ech visade, att alla den periodens laster och o roligheter härflöto från samma kalla. Härefte olvergick talaren till den klassen menniskor, son vore för uppfostran, men icke visste hvad upp fostran var. Det var en period, sade han, d: desse ut:opade, att de icke alls ville veta a upptfestran utan fer de och de-klasserna i samhåäilet; men till och med de blefvo nödsakade, att i någon mån gå ifrån sina idder, och: portionera ut upplostran i Sördagsskolor, efte Bells och Lancasters system. Lancaster ville icke lyssna till deras planer, men Bell gjorde det; och sålunda såg man detta parti väl vilja tillåta undervisning i att läsa, men icke 1 at skrifva, och detta kallade de för uppfestran. Men från denna början kunne vi slutligen kemma till ett system för nationpaluppfostran. Del är godt och väl, säger mav, men vi måste hafva Bibeln. Talaren vill gå ännu mycket längre, och säga: Vi måste hafva Bibelm, och hela Bibeinv, fastän det fanns en tid, då det hette: ingenting annat än Bibeln, och det var detta system, som man ännu följde. Talaren trodde, och hade mångfaldiga gånger yttrat det, att intellektuel och iysisk uppfostran, utan moralisk uppfostran, vore ingenting aunat än att lemna dodamde vapen i händerna på en narr eller galning. Hvad var fysisk förmåga annat, än ett medel för anden att uppnå det mål, för hvilket vi blifvit skapade? Vore vi endast varelser för en dag, och icke arfvingar till odödlighet? Hade vi ej själar invertes, äfven så val som kläder utvertes; och om vi uppfyllde våra pligter här, hade vi då ej belöning att vänta i ett lif efter detta? Menniskan måste således kildas till moral:tet; och den bok, som lärde den bästa moralitet, vore de Christnas bok. Men då talaren sade: lären ur denna bok!v trodde väl hans åhörare, att han stannade dervid, att han åtnojde sig med läran, och icke frågade elter handling? Han ville hafva religion, icke stapplad upp kring menmniskan, utan inmgjuten i menniskan; han ville att hon skulle genomträngas af religionen ech sammansmälta med den, liksom man såg massorna sammiangjutna af naturens upphofsman. Talaren vore icke nöjd förrän han kunde säga: se den mannen är en Christen; hans handlirgar utvisa det. Med bibeln ständigt i bruk, ville han hafva handlag på handling till dess de öfvergirgo till karakter. Uet vore talarens kristendom — det var sätte, hvarpaå han ville begagna bibeln; och han frågade dem, som ville utesluta bibelm från uppfostran, hvad de väl ville sätta i stället? Han visste också, utt man icke kunde förstå bibeln utan att studera 1 TT 8 an a OT om ooo Tan OJ i