Aftonbladet – 25 november 1837, sida 1

Enkas vid Storgatan. Annonser emottages i förstnämrRANA 4 litisk anda, än alla de andra tillsammantagna, I hvilka derpå lida total brist. Paris d. 3 Nov. 1837. Hufvudfrågan, i ; politiskt afseende, gäller för närvarande den ställning, hvari grefvarne Mol och Montalivet istå till hvarandra. Dessa båda män befinna sig icke först sedan i går i spända förhållanden; lredan händelser, som ligga längre bort, söndraz dem. Såsom bekant är, var Montalivet sedan Juli-revolutionen på visst sätt den person, som ansågs för det intimaste uttrycket af Ludvig Filips vilja ech tankar. Montalivet hade således betydligt inflytande, och blef naturligtvis medlare och underhandlare i de flesta ministeriella kombinationer, I nyaste tider har grefve Mol mera blifvit Tuileri kabinettets förtrogne; de lyckligt tillvägabragta giftermålsförbindelserna hafva gifvit hans ställning en sådan fasthet, att grefve Montalivets hittills varande intimitet naturligtvis derigenom blifvit nåigot minskad. Grefve Moles förnäma, eleganta I personlighet är dessutom Konungen angenäm, äfvensom hans sätt att behandla affåerne, utan egensinnighet eller anspråk på att vara verklig konselj-president — Grefve Montalivet , hvilken, såsom inrikes minister, leder valen, vill vid dem mera gynna det doktrinärt-konservativa elementet; grefve Mol deremot önskar, för att befästa sig och kunna taga en position i Kammaren, Herr Thiers till kamrat och Tiers-parti till bundsförvandt. Från denna söndring emellan de båda hufvudpersonerna i den nuvarande ministeren härleda sig jall obeslutsamhet och skenbar motsägelse ivom förvaltningen. Såsom medlande och hållande medelvägen emellan de motsatta anspråken visar sig Ludvig Filip, nu såsom alltid, och är grefIve Mole i hög grad tillgifven De senast afslutade giftermålen inom Orleanska familjen synas väl icke vara af betydenhet, men äro det likväl för framtiden, genom de deraf uppkommande slägtskapsförbindelser, resor, besök o. s. v. Dynastien träder derigenom så småningom ur sitt isoleringstillstånd. Danmark. Enligt den bittills gällande lagstiftningen för pressen, kunde hvar och en i tryck yttra sig öfver rikets författuing och lagar eller regeringens handlingar, utan att åd:aga sig ansvar, till dess domstolarne funno fullkomligt giltiga skäl i skriftställarens yttranden dertill, att han leddes af ond afsigt. Om således än en domstol vore moraliskt öfvertygad om den anklagades brottslighet, eller det åtminstone icke kunde nekas, att han uraktlåtit tillbörlig uppmärkaamhet i sina utryck och vändningar så kunde han dock icke fallas till något ansvar. För att afhjelpa dessa olägenhetor, framlade regeringen för provinciualständerna ett förslag till åtskilliga förändringar i den gållende tryckfrihetslagen. Ständerna erkände väl bristerne i den nuvarande lagstiftningen, men trodde icke, att de borde afhjelpas genom nya strafthotelser, hvarföre ständerna afgåfvo ett kontraförslag. Detta gick hufvudsakligen ut derpå, att i fall en särskildt lag skulle stiftas, skriftstallarens ansvar icke måtte bestämmas efter innehållet af hans uppsats, utan blott efter formen och framstallningssättet. Fillika yttrade ständerna sin önskan, att det tadgande i p-esslagstiftningen måtte upphäfvas, som satte en anklagad och dömd författare unler censur för hela lifstiden. I båda nu framtällda omständigheter har ständernas förslag lifvit bifallet. Således innehåller det nya plaatet rörande tryckfriheten, hvarom nämndes går, att, såvida en skriftställare skall kunna öllas till böter (1från 100 till 300 riksbanksda-er) för oförsvarligt åsidosättande al skyldig ppmärksamhet,, så måste han hafva ådagalagt n sådan genom sina yttranden, den mklädnad an gifvit sina anmärkuingar, och genom uttryeen om rikets författoing och lagar eller regeingens handlingar. En författares ställande uner ceasur för lifstiden kommer blott da att sa rum, när någon tredje resan dömes brcttig. Första gången en persons ställande under ensur kommer i fråga, sker det för en tid af an 1 till 3 år, andra gången från 5 till 10 år. Förerdningen om kommunalstyrelsen i stäerna, med undantag af Köpenhamn, berömes I och med af oppositionspressen, såsom utan ifvel bidragande att utveckla ew friare och iskare lif inom dessa samhällen. Ryssland.