Aftonbladet – 23 november 1837, sida 2

PR VP PJ 0232 PED sig musketär-uniformen, den han likväl fann ganska oriktig, satte sig i en vagn och anlände till Angelique. En betjent lät honom inträda i len elegant salong och gick derefter ut, för att anmäla honom hos markisinnan. I DArgency blef ensam, och väntade under en jbehaghg oro, ty det ges en sak, bättre än säkerheten: väntan derpå. Han darrade vid det minsta buller; tusende skiftande känslor och intryck kommo honom att än blekna af fruktan, jän stråla af hopp. Hvarje minut var ett helt lif af sinnesrörelser. Min Angelique!, sade han, i det han betraktade medaljongen, ,min sköna Angelique! jag skall då återse din växt, lik biets, din hållning, lik en prinsessas, ditt leende, likt solen och ditt ansigte friskt som en maj-morgon! Nu trodde han sig höra frasandet af en sidenklädning. Der är hon! ropade han. Dörren öppnades, och ett gammelt fruntimmer inträdde. Dess panna och kinder voro fårade af långa skrynklor; några, intryckta af sorgen och tårarna, voro dragna öfver hennes ögonbryn eller plöjda på kinderna. De öfriga, qvarlemnade der af löojet, utmärkte de fordna groIparna i hennes kinder. I de gamles skrynklor ligger historien om en hel lefnad. Små lockar jaf grå hår hvilade på hennes panna och uttade fram under hennes spetsnegligd, och hennes formlösa växt var fullkomligt märkbar under en lrock af brunt sidentyg, ganska trång, ganska Ihepdragen, och hvars bälte gick upp ända unI der armarna. Hon nalkades med tunga steg, gjorde tecken at vikomten att sätta sig, och satte sig sjelf ned i en bergere midt emot honom. Han gjorde henne en helsning, som liknade grimas, och satte sig med en temligen tafatt uppsyn. Ar väl detta Avgelique?, tänkte han; Vill man kanske göra narr af mig och skieka jhennes mermor i hennes siälle?v Det gamla fruntimret betraktade honom med en sorgsen uppsyn, och sade efter ett ögonblicks tystnad: Ni har önskat tala med mig, min herre.n nJag, madame? Nej visst iekeln Men åtminstone har mi begärt ett möte?n Ett möte med er, medame? Ack, jag bedyrar, att det måste vara ett misstag., Jag tror det inten, sade det ganmtarfremmmme iret med ett bittert leende. ,Är denna bijett icke från er?, pMin biljett till Angelique!, ropade han förvånad, hvarefter han återtog med den tydligaste förvirring: onJa, denna biljett är visserligen från mig, men adresserad till er dotterdetter eller sondotter, till den sköna Angelique d Hervilliers.n Nå väl, min herre, ni ser då, att den är till mig, ty det är jag, som är Angelique d Her villiers.n Hon steg nu hastigt upp för att bistå honom, ty han föll baklänges i stolen. Lugna er, min vän,, sade hon mildt. ,Jag har fått höra talas om er sinnesförvirning, och har önskat bota er. Ni har kommit hit, yrande af glädje, i den tanka att här återfinna den unga qvinnan af år 1762. Men sedan den tiden äro 40 år förflutna, 40 år! förstår ni mig väl? De unga qvinnorna hafva blifvit mormödrar, och äfven jag, denma Angelique, som ni älskat ända derhän, att bli galen för hennes skull, jag har åldrats, som de öfriga; mina gazellfötter dras med gikten, och mina ögon, som ni fann så strålande, kasta nu icke sina strålar annat än genom glasögonen. Ni sjelf, min vän, den unge brijante musketären, äfven ni har blifvit förvandlad till en gubbe.n Hen tog honom vid handen och förde honom till en spegel. ,Betrakta er,, sade hon, phvar är väl nu ert släta ansigte? det är betäckt med skrynklor; hvar äro väl dessa ögon, som man påstod vara så talande? de äro röda af fluss, min vän; hvar är denna smärta växt, som tog sig så val:ut under uniformen? Jsg är ledsen öfver att behöfva säga er det, min vän, men er rygg bugtar sig betydligt.n Ofverraskningen var så mäktig, att dåren i sin bhjerna kände en rörelse, som kom alla hans ideer att vackla. Småningom samlade de sig åter, men i en ny ordning. Hans ögon, som han med förvirring fäste, än på Ångelique, än på spegeln, förlorade sitt förvirrace utseende, men antogo i dess ställe ett uttryck af förtviflan. Slutligen upphafde han elt förfärligt rop: han hade återfått förståndet! Sålunda hade han då, utan någon gradvis skeende ölvergång, i en hast blifvit ryckt från