aftorkade dem, och en blixt af stolthet efter trädde dem. Vet ni,, sade hon till dArgeney, med er ton af täckt galanteri, ,vet ni, att jag var rät vacker I ,Store Gud, jag har vetat det alltför mycket ! Men min aflidne man var också mycke svartsjuk! också kunde väl få qvinnor skryt: af att hafva sett för sina fötter en sådan skars af tillbedjare.n Hvilka minnen m återväcker hos mig!, Hon började räkna på sina fingrar: Baror Tangis, hofdamernas kapris; vicomt Forlins. som parfyrmerade sig med ambra; poeten Vernin, som hade en så trånande blick och skickade mig rosendoftande madrigaler; grefve . Och hvad ha de tagit vägen alla dessa vackra tillbedjare?, frågade den stackars dArgency, med en viss hågkomst af förtrytelse. De hava allesammans flyktat vid den första skrynklan, likasom svalorna vid den första kölden., ;Hvad har det blifvit af den unga baron Tangis Han förlorade i går sin sista tand., Ack, hvarföre trodde jag icke denne förträfflige vän, då han sökte afråda mig från att älska er! Hvad ni gjort mig olycklig, Angelique! jag hade lagt min sällhet för edra fötter, och ni har trampat henne derunder. Jag hade velat äga någon att tro på här nere, som der uppe; hafva något helgon på jorden, likasom jag har en Gud i himmelen; ni förkastade min dyrkan, och jag har deremot, sem en svärmare under min hela lefoad, hemburit tårar och rökelse, vid det toma altarets fot! Ack, om ni älskat mig! Hvad säger jag, kunde ni det då? Hade ni väl en enda guista i hjertat? Ni var skapad af is och skönhet. Ni var bland alla qvinnor, den likgiltigaste. nÄr Di så säker derpå?m O, min Gud! ni frågar mig det! Hvem har sagt er, att icke äfven jag kunde älska? Ack, min vän, svär icke derpå. Ni känner icke alla de strider, jag utstått mot mina brinnande känslor; jag, en stackars aderton års flicka, gift med en sexti-åtta års gubbe, jag, som skulle egnat en så ren kärlek, åt en ung och älskvärd man! Ni kände qvinnan af stora verlden, qvinnan i full toilett; ni såg hezne endast i salongerna, när hennes ögon voro to ra; men kände mi väl qvinnan i sin sängkammare? Såg ni henne i sin enslighet, ;. när hon klädde af sig statsdrägtem, och när : hennes ögon flödade af tårar? DArgency hörde henne med bestörtning; hon förändrade i ett ögonblick hela hans lefnads föreställnipgar, och uppdagade för honom : hemligheter, som han aldrig anat. : Hör mig,, fortfor hon; äfven jag hade en; idol, en man som jag älskade, till hvilken mina k tankar hvarje ögonblick ilade, med brådstörtad s flykt; en man, hvars röst anslog mitt hjertas G strängar, och hvars närvaro på mig utöfvade en trollkraft. Huru, ägde jag då en rival!, ropade den v fordne älskaren. I detta ögorblick var han verkligen svartsjuk, men svartsjuk på den förtrollande Angelique, som han såg i sitt minne, icke på den, som stod framför honom. En rival! repade han med vrede: säg mig hans namn, jag vill veta det; hvem var det?n Det var nilv nJag, min Angelique!s ropade han med hänförelse och fattade hennes hand. ,Åck, madame,, återtog han, i det han släppte den vissnade handen, hvarföre sade ni mig det icke för 40 år sedan?! Emedan en sådan bekännelse för 40 år se-!— dan, skulle hafva kostat mig många samvetsagg, hvaremot jag är säker, att den numera icke skall störa någonderas lugn! De båda gamla åtskiljdos. DArgency tillbragte en sömnlös och plågsam natt. Han hade forlorat sitt vansinne, men vansinnet var förly; honom ungdomen och kärlekens hopp, ty tron jär är nära detssmma som besittningen. Förnuftet ade återkommit torrt och småaktigt, pekande de ned fingret på verkligheten, hopkrympande ge ans tankars verld och bortflägtande hans luft-)vä slott. Hvad han var beklagansvärd! IngenÅsk kärlek mer, inga drömmar, inga illusioner, inga slöjor af purpur oeh guld, att kasta öfver tin-)y, sens inneboende tomhet! all ; P t d