Aftonbladet – 22 november 1837, sida 1

det onda ar den siutna voteringen (balloij. ienna skall göra Tories:s bemödanden fåränga. Ehuru de i alla fall kunde få sina underbafvande införda i vallistorna, så kunde de dock icke kontrellera de afgifna rösterna; deras uncerhafvande äro till största delen liberala. Talaren sfrade för treåriga parlamenter, för valrättens utsträckande åtminstone till alla befasta män (householders), för ett ändamålsenligt allmänt uppfostrings system och en fullkomhg refo:m af den irländska kyrkan. Dessa frågor vore af en öfvervägande vigt, och offeutlisa män borde af folket värderas efter deras bemodenden för dessa ändamål; den politiska maktens nedläggande hos män af liberala tänkesätt borde räknas, icke (såsom vissa tyckas tro) för ett godt i och för s:g sjelf, utan såsom ett medel att vinna dessa reformer och utbreda civilisationen. — Talaren gjorde en dyster målning af det ofog, som egemdomsherrarne drilvit, i det de tvungit sina landtbönder att votera tvärt emot den egra öfvertygelsen och sålunda att betrakta den frie mannens dyrbaraste rättighet, valrätten, såsom en förbannelse. Och desse underhafvande äga dock till största delen lika mycken politisk bildning, som deras husbönder! Eko som är blind för dessa skamliga missförhållanden och som icke vill tillgripa det enda verksamma botemedlet mot dem, han förtjenar icke namn af liberal, eller undeistödjas af liberala eller att såsom vän betraktas af det liberala partiet. Frågan blefve nu: hvad politik komma ministrarne att följa i afseende på detta högvigtiga ämne? Tsalaren vågade hoppas, att de skulle ändthgen erkänna den slutna voteringens nödvändighet och arbeta på dess införande. På intet annat vikor kunde nationen med någon sorts skal uppmanas ait anstränga sig för regeringen. Numera, sedan folket sett den ohyggliga demoralisatien och kerruption, som kommer af aristokratiens otillbörliga inflytande, sedan det genom upprepad orfareuhet blifvit öfvertygadt, att hvarken känsla af heder eller skam någonsin skall afhbålla mängden af dessa menniskor att begå dylika brott; nu äro liberala valmän hvarken af interesse eller några högre konsiderationer förbundne att underkasta sig ansträngningar eller uppoffiingar, för att upprätthålla en administration, som icke förbinder sig att arbeta för ballotten. Men om ministeren skulle vara klok nog att förklara sig för den slutna voteringen, och om frågans genomdrifvande skulle befinnas ogörligt, antivgen för motståndet från de ärftliga lagstiftarne, eller från deras talrika vämper och anhöriga, som, genom valIsystemets felaktighet blifvit skickade från de flesta af våra grefskaper och mindre köpingar, och som hånande kalias folkets represcaiauter — om genom dessa egennyttiga och fal menniskors bemödanden minist:arne skulle biiva besegrade ; låt då vädjas till natioren Jag är öfvertygad, att denna appell skulle lyckas Men utan något kraftigt steg, utan nagon handling, som samlar engelska folket omkring den nu varande administrationen, kan jag ej annat än, visserligen med bedröfvelse och motvilja, komma till den bestämda öfver ygelse, att den tidpunkt icke är aflägsen, då Tories åter sätta sig i besittning af makten. fvar man vet, alt nyss före den sist aflidne konungens dö! troddes allmänt, det den närvarande ministeien licke länge skulle kunna qvarstå. Med en obetydlig majoritet för sig i Underhuset, med en stor och bestämd majoritet mot sig i Ofverhuset, voro ministrarne ur stånd all genomdrifva inågon enda vigtig åtgärd; och alla deras planer juill folkets bästa stympades och förderfvades joafarligen. Med undantag af utnämningen till embeten (patronage), styrde således Tories verkigen landet. Teries afvaktade då blowu, at ministrarnes svaghet skulle blifva tillröckligt i i ögonen fallande, för att gripa regeringstömmarna, dem den aflidne konungen med nöje hade lemnat dem. Hans död gaf sakerna ett anv:t utseende, och ministrarnes vänner hyste de gl: daste förhoppningar om de förestående valen;; ide skröto, att valen skulle gifva dem en sådan majoritet, som besegrade all opposition. Hvad blef då följden? Majoriteten för ministrarne har sjunkit till det minsta möjliga antal; och då mean tager i betraktande de många besvären öfver val, då man kommer ibåg, att vid strödda (emellan se allmänna valen tillfälligtvis skeonde) val Tories vanligen segra, genom sin än amälsenligare organisation och den större kraft, de förmå rikta på en punkt; då är det tydligt, att I denna majoritet snait måste svinna, Det är I med oskrvmtad bedröfvelse, som jag förklarar , jeg