Aftonbladet – 20 november 1837, sida 1

KODE be hat Ad TIC RTA , ORMUv AE Sn I grund, påstås till och med alltsammans endast hafva varit ett falskt allarm. Man lärer bara hafva misstagit sig litet om ankarbotten och kommit att kasta ankaret i — en båt. Sådant kan lätt bända 1 skumrasket; det var på eftermiddagen. Experimentet med den andra konstitutionen, den i Hannover, har ty värr aflupit på annat sätt. Den är gången i qvaf, förlorad, att icke en spillra finnes öfrig. Vi hafva alla läst konung Erost Augusts märkliga proklamationer. Det är någonting i högsta grad motbjudande och vämjeligt att se en gubbe. kommande från utlandet, sålunda helt kallblodigt rif-. va ner om natten, hvad det unga slägtet byggt. upp om dagen, och de förståndigaste funnit: vara för landet väl påkalladt. Gud vet om det: Det finnes dock de, som i det ljus, hvilket i denna stund utgår från Hannover, — Ccet är. lågan af det bål, der de goda Hannoveranerne: sett sina konstitutionella frioch rättigheter så! snöpligt gå upp i rök, — det finnes de, sager; jag, som häri med förtjusning skåda morgon-, rodnaden för en stor del af Europa tillen gryende dag utaf idel lycka och välstånd. De svänga sina hattar i luften och jubla: pstore konung Ernst, som åt tronen åter eröfrat dess I undanryckta gudomliga privilegier! Upp fur-; star, att med samma lycka, vill Gud! utföra! samma storverk! Framåt, Don Carlos! Fram-; åt, Don Migvel! säg farväl åt dina goda vän-; ner, tiggarmunkarne i Italien, och hasta att med; en patriarkalisk spira lyckliggöra ditt af Gudi förlänade folk !, ij Och de utsträcka härvid, med den nyuppståndi ne Granskaren, pekfingret, visa på det nord-: liga Europa samt medlersta, östra och sydöstra delarne af dess kontivent,, och utropa: Se här exemplet af en landsfaderlig styrelses välsignel,se! Se hur här lugnet rader! Du finner här, ,dels blomstrande stater, dels riken, stigande i kultur, inre styrka och välmåga, dels verkligen lyckliga, med sina regeringar och sin pohtiska belägenhet ganska väl belåtova folk. I hela ,denna hälft af vår verldsdel ser du dock ic;ke annat än gamla monarkier, styrda dels af ,suveräna furstar, dels af kraftfulla, icke blott till namnet, utan äfven verkligt regerande monarker, i spetsen för konstitutionella konungaprikens styrelser.v Se deremot på andra sidan haf vet! gå till det stolta England! hvad finner du der? ,politiska strider, som aldrig biläggas , meningstvister , som aldrig kunna förhkas , högljudt yttradt missnöje, våldsamma uppträden, folkresningar, blodsutgjutelser och mordbrandsscener., Icke mera försäkradt är det politiska lugnet i Frankrike, der blodiga uppror, mordförsök mot regentens person och politiska revolutionskomplotter väl på någon tid upphört att tillhöra ordningen för dagen, men der under en tryckande beskattning, i nationen qvarbor ett doft missnöje, som blott tyckes vänta på tillfälle noch luft, för att åter utbryta.v Hvad skall man säga om den Iberiska halfön, der ändtligen ce folkförledande revolutionsskriken bregt sakerna derhän, att alls icke mera någon politisk frihet eller säkerhet finnes till, der de republikanska revolutionsförsöken bragt villervallan noch eländet till sin höjd. Icke är det heller just troligt, att Portugal så snart kan emotse några bättre och lugnare tider. Jakobinska omstörtningsplaner hafva nedsänkt det sköna Italien i ett jemmerligt tillstånd, till och med detta fria Schweitz med dess republikanska former, har ju nyligen erfarit revolutionsplaner poch vådliga splittringar. Nå vil, ser ni och beg iper ni det, . . . bönder? Ar icke en vis och lawdsfaderlig styrelse, sådan som Rysslands, Kirgisiens, Mongoliens, den afundsvärdaste lott i verlden? Det finnes i alla väderstreck de, som så utropa, och de hurra sig dervid hesa för Hans Maj:t Konung Ernst August, den kraftfullen. . . . 0, j fega varelser, för hvilka visthuset är Lif. vet och magen är själen, som kallen paradiset der j ostördast fån sofva och slicka en gryta, vore det ock i en hundkoja, som aldrig kunnen höja er tanka öfver det hvardagligas mnärmaste och små behof, som aldrig anat, att det ligger någon djupare mening i denna händel sernäs och slågtenas rastlösa gång, som låten på en herrskares vink fösa er att slagtas i striden om en handbredd jord, men annars darren att titta ut genom er kammarglugg i det friska hfvets stormar, och aldrig känt en 1 ee ARA Af anv ddtdaAact far