Aftonbladet – 17 november 1837, sida 3

annu med nara ungdomens styrka. Je HIV dCTYva väl tillsammans och skildes med smärta. Hustrur eade god helsa och arbetsförmåga ända till en måI nad före skillsmässan, ÖfverKalix d. 26 Okt 1837 C Almqvist. Kyrkoherde. FÖRDELEN AF ATT VÅRA SVAGSINT. (rovell af Anais Segalas.) 1—1762. (Forts. från N:o 7.). vÄrnar ni, frågade han, i sommar fara til lert landtgods Hervilliers? Han skulle hafva velat rycka tungan ur sir hals af förargelse öfver den triviala fråga, son undfallit honom, och likväl hade aldrig förr er så magisk stämma talat ur hans bjerta; mer det var en vältalighet utan ord och utan fraIser, som ej kunde framtränga ända till han: läppar. Jag tror,, svarade Angelique, vatt vi denn: jsommar icke lemna Paris, annat än för att fars till Versailles. Markisen är mycket moggrann : att Dvarje söndag göra sina uppvaktningar., Under det hon så talade, sade dArgency för sig sjelf: Om jag utan förberedelse upptäcker min kärlek för denna engel, om jag låter en all för häftig låga frambryta, blir hon föri I skräckt och flyr mig kanhända. Jag vill först höra mig före, om jag är älskad; jag vill sprida jMågra farhågor i hennes själ; de skola alltid å jterspegla sig på hennes anlete, ty hjertats rörelse öfvergår snart till anletsdragen. Min familj, sade han, med likgiltig ton, vönskar snart se mig gälla någonting vid hofvet; den tror, att dArgencyerne borda förena sig med Langeacerne, som äro allsmäktiga; min far vill ofvertala mig att gifta mig med fröken Langeac. Han har redan föreställt mig för hennes mor.n Om denna qvinna älskade honom, borde han nu i hennes anletsdrag finna ett uttryck af smärta och sårad stolthet; han fäste derfore med ängslan sina blickar på henne. Hon smekte hkväl sin Lhlla hund, utan minsta darrning på handen, och hennes anlete var lugnt som ett inslumradt barns. Den unge mannen kände härvid sitt bröst utomordentligt beklämdt; det föreföll honom ytterst bittert att se denna unga qvinna sjelf kall som 15, under det hen förtärdes af den låga hon tändt hos honom. Ni gillar förmodligen, madame, denna förening?, återtog han efter någon tystnad. — Ni tills yrker den kanhändga till och med? pHvarföre icke? mamsell I angsac är af en gammal familj; heores förfäder utgöra en lång kedja, hvaraf ena ändan är fastad vid Carl V och den andra vid Ludvig XV. Lägg dertill att hennes hy är lika frisk, som hennes pergamenter äro gu!a; hennes adel är fya sekler gammal och hennes ansigte endast 17 år; alla fördelar äro förenade i detta äktenskap DArgency tredde sig härvid i markisirnans ton märka en skymt af förtrytelse, men så Obetydlig, att hvar och en annan, än en älskare, icke skulle observerat den, ens med mikroskop. Antingen det var förvillelse eller verklighet, så elektriserade honom denna upptäckt. ,Om än denna flicka vore den skönaste vid hofvet,, ropade han, tror ni väl, attjag ändå skulle kunna begära hennes hand? är det väl hon, som uppfyller mitt hufvud med yrsel och mitt bröst med smärta? Är det väl hom, som för mig har någonting magnetiskt, em oemotståndlig dragningskraft? Är det väl hon, som för mig synes emgifven af en elektrisk atmesfer, af en luft hvari man andas kärlek? är det väl hon, som, då hor går förbi mig i sällskan eller på promenaden, qvarlemmar i mitt hjerta en strimma af ljus? Ack nej, madame, det är icke hon! , Angelique hade antagit en uppsyn af köld, som skulle kunnat bringa sjelfva qvieksilfret att stelna; under det att dArgencys termometer stod öfver kokpunkten, antydde hemnes många grader under fryspunkten, Om den unge mannen ägt nog sinneslugna att studera denna fysionomi, oTLulla han senast heidat sig, utan att afvakta