Aftonbladet – 16 november 1837, sida 1

PE nn en 527 j ulla ro in 1eDi, ör It, dd. na 10 et n t. lycklig, utan att priserna böra vara sådanaZatt arbetskarlen hålles i rastlös verksamhet för att försörja sig och de sinan, och denna sats tro vi förtjena någon närmare skärskådan äfven derföre att den af det officiella bladet proklameras. Just i det ögonblick, då mången arbetskarl efter jallt utseende äfven med bästa håg till verksamhet. icke skall förmå att försörja sig och de sina: Så vida pris uttrycker en varas värde i för hållande till en annan varas, och så vida arbete. är en vara, som äfven kan hafva något värde måste väl antagas, att arbetets värde måste-stå r något förhållande till andra varors värde, d. V. s. alt något pris äfven kan utfionas å ar-. bete. I verkligheten inträder väl den grundsats, att allt gäller hvad det kan gällan, och efter denna grundsats äro alla priser riktift8a, så snart de äro verkliga, d. v. s. existera; , men i theorien måste hvarje pris vara . rättvist, -id. Vv. s. precist sådant att för en vara äckegif-. ves mer eller mindre af en annan, Hä som ef niter all mensklig uträkning derå belöper sig. Att M tlinom teorien bestämma denna rättvisa, i pris, hj har alltid fallit sig mycket vanskligt, ;isynnerhet : -j derföre att man ansett sig sakna en konstant i varumätare. Under försöket att se sig om! efter -jen sådan, har man temligen allmänt kommit ,jöfverens derom, att srbetet är en sådan varumä.,. tå d tare och att en varas värde rättvist bör:bestämmas efter produktionskostnaden. Genom dett ina öfverenskomimelse äro visst icke alla svåärigheter häfva, men man har ändock ;; könnat ur-.: skilja, att af all produktion den af: lifsmedel: ( står i närmaste förhållanee till arbetet öeh är ivC detta hänseende lättast att bestämma, och hån ga, som spekulerat öfver priser, hafva. derföre, antagit det arbete, som förekommer vid landtbruket såsom den mest konstanta varumätare; IMen arbetet å jorden uppfyller icke alla behof och sedan mångfalden af dessa föranledt arbetets fördelning, har man blifvit nödsakad att utfinna förhållandet mellan värdet af det arbete som användes å jorden och det som användes för att förse de behof, som icke af jorden direkte vinnas. Slutligen har äfven den intellektuella a betskraften gjort sina anspråk gällande och begärt ett värde, svårare att bringa under någop allmän regel än värdet. för den fysiska, och sålunda har mellan olika arbetskrafter och , deras användande på olika föremål uppstått en konkurrens, inom hvilken endast erfarenheten, och blott för särskilda fall, kan urskilja hvars och ens qvot, men hvilken qvot likväl bestämmes efter den allmänna grundsatsen att arbetets värde bestämmes efter värdet af den frambragta varan. Vill man efter denna teori bestämma värdet af arbetskarlens arbete, så är klart att detta rättar sig efter värdet af den vara han frambringar och icke efter det bättre eller samre underhåll statsekonomen i sin vishet kucde finna för godt att bestå. Å Sedan man likväl trott sig böra framkomma med det påståendet, att arbetskarlen för sin själs saiighet, som kalolikerna saga, ej bör njuta precist den andel i allmänna produktionen, som svarar mot hans andel i arbetet, utan en,något ringare, en som ,fordrar hans jemna omtanka och kraftyttring för att försörja sig och de sia, återstår att undersöka hvad denna grundsats gentligen innehåller, huruvida den är tillämp: ig och hvad sammanhang den äger med ned; rycktan eller icke nedtryckta priser på:lifsme-lel. (Förtsättes.) : TV2 Rad får någan tid codan 3: dass Moan.