KEJSAR NICOLAI HOF OCH MINISTERE. En skrifvelse från St. Petersburg afd. 2 Okt. detta år, införd 1 the Times, innehåller härom följande notiser: Kejsarinnan, hvilken af alla beskrifves såsom en engel, är mycket sjuklig och lidande. Kejsaren har smånigom mer och mer dragit sig ifrån reformerandet af den inre styrelsen och de alltför djupt :otade missbruken och egnar hela sin verksamhet hufvudsakligen åt armeen och de utrikes ärenderne. Den mest betydande mannen i ministeren är utan tvifvel Cancrin (finansministern), sin herre och statsärenderne med lika trohet tillgifven. Hans tjenster erkännas också lika af Kejsaren, som af folket. Han är icke hofman, afgilver sina rapporter och betänkanden utan att se på stånd och börd, hvarföre han också har talrika och mäktiga fiender, hvilkas rastlösa intriger dock hittills icke haft någon framgång. Då han en gång begärte sitt afsked, svarade honom Kejsaren med ädel öppenhet: )Om cu nedlägger ditt embete, Cancrin, så är det bäst att jag också nedlägger min krona.n Benkendorf, chefen för den hemliga olisen, är likaledes en hedersman, som ännu ildrig skall hafva missbrukat sin obegränsade makt. Det enda tadelvärda hos honom är hans hat emot Cancrin. NVesselrode är helt och hålet hofman och diplomat, och bekymrar sig icke om något annat, än de utrikes ärenderne. Daschkoff, justitieministern, är utan talang. Under det den höga adeln med största älskvärdhet behandlar hvar och en efter hans personliga förtjenster och icke efter hans stånd, är de låsre militärernes och civilembetsmännens bemöande emot hvar och en, som icke är i tjenst, sanning odrägligt.