Aftonbladet – 14 november 1837, sida 1

karna hafva icke begrepp om kapitulation. Våra trupper hade uppfört sig; på ett lysande sätt. Men här begynner en ganska mörk tafla: hvarje hus måste intagas med storm, och slagtandet var förfärligt. Dylika uppträden hade icke förekommit alltsedan Saragossas belägring; våra förbittrade soldater gåfvo ej mera pardon. Vi veta ej, hvad som kunnat tilldraga sig vid Cantora-porten, der qvorlefvorna af besättningen och invånarne fingo tillfälle att undkomma; deråt finnas våra Mansura-batterier. Hertigen af Nemours ville hindra stadens plundring; men det lät sig föga göra, att få af hans befallningar åtlyäåda. D. 14 inqvarterades trupperna i staden. Gen. ValZe, som troligen icke kände de af regeringen åt gen. Damremont gifna instruktioner, har begärt föreskrifter, dem ban ämnar invänta i Konstantineh. På samma ställe, der sistl. år sqvadronschefen Richepause och geni-kaptenen Grand stupade, hafva vi nu förlorat den käcke öfverste Combes, vid 47:de regementet, en af våra bästa högre officerare vid afrikanska armdCen, och åt hvilken brigadbefäl ofta blifvit anförtrodt. Lamoricidre, öfverste för Zouaverna, har blifvit farligt sårad. Vår förlust uppskattas till 1000 officerare, under-officerare och soldater skjutna och 12 å 1500 sårade. De officiella depecherna upptaga icke de döda till mera än 300 och de sårade till: 300. Dessa sednare skola hemskickas till Frankrike. De belögrade påstås hafya fått 6000 dödade, utom de stadsboer, som blefvo offer för våra soldaters första förbittring. Agan hade anhållit, att plundringen måtte upphöra; men det var ogörligt, såsom sagdt är. Hertigen af Nemours har icke kunnat göra mer än öfverlemna åt Beyen några kirurger, för att sköta den fiendtliga armeens så ade. Beyen hade ännu, i den stund Konstantineh intogs, en armå af 10 eller 12,000 man; men redan d. 14 hade desertionen begynt; och om Achmet icke blir misshandlad af sina egna truppar, så kan han vänta sig att blifva öfverfallen af alla de stammar, dem han retat emot sig, och som skola söka tillfälle att hämnas allt det onda, han tillfogat dem. Efter all sannolikhet skulle vi kunna behålla Idetta landskap och beherska det med stöd af lalla de stammar, som voro trötta vid Achmets styrelse. — Regeringens beslut härutinnan skall hafva stort inflytande på afrikanska nybyggets framtida ode.n De franska publicisterne bråka mycket sina ihufvud, för att utfundera huru det kan hänga tillsammans med de officiella rapporternas senhet, torftighet och ofullständighet , med den låga siffran af döda och sårade, då alla andra beTrättelser öfverensstämma i att uppge dem vida högre, med de fem stormningar, hvarom alla berätta, men hvarom rapporterne veta intet, och med den fullkomligaste tystnad angående Å prinsens af Joinville och reserfkorpsens ankomst. Man visste på enskild väg, att han med reserven aftågat ifrån Mejez Hamar d. 13 Okt., och kommit fram d. 17. Reserven, som bestod af 4 bataljoner infanteri, 4 kanontr och I lett detachement afrikanska hästjägare. Denna ibrigad anfördes af öfverste Bernelle, som troddes blifva mycket generad af prinsen och den lansvarighet, som han måste hafva för denne, ; loch hvilka måste besvära vid hvarje djerfvare rö-lrelse. Prinsen berömmes annars mycket för 5 I sin artighet och lätta umgänge, samt sin oför2 I skräckthet i farans stund. En sak, som, utom de ofvan anförda, förvirrar berättelserna, är den mina, som garnisonen skal hafva anlagt och antändt, och hva-om alla enskilda bref tala, men hvartill intet spår ) finnes i depescherna. Man har redan sett den r förklaring, att det icke skall hafva varit en miTina, utan några krutpåsar ; men äfven dessa fela alldeles i den oficiella rapporten. Enligt ett detaljeradt bref skulle Achmet icke hafva begifvit sig långt bort, utan stått nära staden med sin friska a-md; och gen. Valde skulle hafva af honom begärt 24 timmars tillstånd, för att begrafva sina döda, hvilken begäran ock blifvit bifallen, äfvensom en annan att få föra de sårade tillbaka till Mejez Hamar. Det skall hafva varit i anledning af denna artighet, som Prinsen skickat läkare till Achmet. Dennes Ståthållare i den belägrade staden, Bend Oussa, skall va:a fången, men hans son sluppit undan till Acharm, — Dessa detaljer må nu vara så mycket synes ooh Aas er mets va I bokstafligen sanna eller icke,