Aftonbladet – 11 november 1837, sida 3

JagBsitter så gernal vid fönstret och syr: min hand följer bågen, men tanken är yr. Jag syr ock så brydd: det skall bli en julklapp åt mamma; men kommer hor in i detsamma åt hvem skall jag säga, att då den blir sydd? Jag bjudes så gerna på operan sen, när Alphyddan spelas och Grafbruden än. Hur qvällen förflöt, man? säkert mitt hjerta förlåter; men ömt, som i kyrkan, jag gråter: hvad Stjernström är snäll, hvad fru Hjortsberg är söt! Nu vet jag ej gerna, Att något är glömdt: jo, tyst! lilla Mico jag vårdar ock ömt. — Så säll i mitt hem jag sjunger, jag spelar, jag dansar, och mina små älsklingar ansar: de lefva för mig och — jag sjunger för dem, O. NV.