Aftonbladet – 11 november 1837, sida 3

Hvad jag gör så gerna. En liten flicka har också gjort: sin visa om det, hon. ) Melodi: samma som Gossen. Jag sjunger så gerna invid mitt klaver om Ungmön i Norden. Jag suckar — jag ler. Jag sjunger så kärt och roar mig sjelf jemte mången. Ja, fanns ej musiken och sången här nere, hvad vore väl lifvet då värdt? Jag dans ar så gerna en vals, då och då, när mamma och tant så förnöjda se på. Jag dansar mig varm: o himmel, hvad dansa är roligt! Jag sväfvar så lätt, så förtroligt kring salsgolfvet vid kusin Adalberts arm. Jag skrattar så gerna i systrarnas ring. Det fordras ej mycket, ibland ingenting förrn genast jag ler: det kommer deraf, att mitt hjerta är fritt från den oro och smärta, man sagt mig, att Amor, den bytin gen ger. Jagismekor så gerna min lilla Pipi, Vi äro, vi två, så förtroliga, vi! Jag smeker hans hals, den mjuka , den fina, den späda; då plär med en sång han mig gläda. Men går jag från buren, han sjunger ej alls. Jag ansar så gerna de blommor också: hur skulle jag nännas förgäta de små? Jag vattnar dem städs. All vinter hos mig de förglömma, om vår blott och glädje do drömma; och öppnas en knopp, jag den kysser och gläds