Aftonbladet – 10 november 1837, sida 2

Au 228 BALUVIVI MB RF Se hort hn tr or således eudast i obetydlig mon lyckats tt hämma frie mäns opinion ait yttras å kommer nu Hr referenter efteråkande med ina extra bidrag samt invente ade korresponlent artiklar och anmärkningar, hvilka begge lags produkter synas hafva flutit ur samma pena. Rådligast torde det dock vara, att Hr reerenten åker varligt och under färden icke all1 les åsidosätter det anständiga, utan hellre besinnar den förtret, som ej alltid uteblifver för framfusigheten att referera vid tillfällen, då pligten bör strängt förbjuda att med saken taga sådan befattning. Det gamla ordspråket må ej förglommas, natt ärlighet varar längst. Åter ny jagt på klädståndsfruarna. De stackars klädmäklerskorne i hufvudstadenr hafva åter varit föremål för en ny fiskslisation, enhgt hvad några hos Kongl. Maj:t nyligen anförda underdåniga besvär ådag. ligga. Ibl:od gamla, ur minnet fallpa, polisfö fatiningar är en kungörelse af Stockholms Magistrat af den 5 Mars 1762, som åligger klädmåklerskorna , att å sina salubodar hafva utsatt den vummer, hvarmed hvars och ens tillståndsbref är forsedt. Denna föreskrift bade, enligt hvad kungörelsen uvllkännagifver, tillkommit i ändamål att bereda uppbördsmänuen en lättnad vid kronoutskyldernas upptaganda. Sedan formen for dessa utskylders mdnfvande kom att förändras på det sättet, att hvar och en iubetalar dem vid dervill utsatta uppbördsstämmor, och de som sådaut försumma, sckas, hvar och n i det hus, för hvilket hon lemnat sina mantal uppgifter, och hvars nummer är den enda som kommer i fråga vid mantalsskrifningem, så her förstberörde sadga om uthängande af nummera på saluboda-ne kommit så belt och hållt ur bruk, att licke blott personer finnas, som drifvit klädmäkerirör-s n i femtio år, och skattat derför till kronan och staden, utan att någonsin hafva uthängt sma vumror, utan föreskriften derom finnes icke ens upptagen i sjelfva de tillståndebref ielter privilegier, som Handelskollegium utfärdar tll idkande af klädmäklerirörelsen. Icke förty , har en af Stadsfiskalerne nyligen fått reda på ti det för!eg de Kongl. Brefvet, och på grund s dsraf uppstämt till poliskammaren 30 klädmäki ilerskor (semmanräkvade antalet af dem larer va, ra vågot öfver ett hundra), hvilka också :iktigt blifvit pliktfalda, hvar och en till 3 R:dr 16 esk. Banko. Häröfver hafva de pu anfördt unverdiniga besvär i JustitieRevisionen, uude: åe!b-ropande huts udsakligen af enshanda omstäni: digheter, som här ofvan blifvit namna. I Serskildt anmä kningsvärdt är, att någon föniregående erioran i tidningarne ej lärer blfvit I utfärdad om iakttagande af den gamla for fötivingen, hvarom alia de sva ande suledes voro alldeles okunniga, och hvilken icke ens i! nnes i tyck tillg: nglig i den kongl. tryckeriboden. rMan vel i sanning icke hvarigenom ki-dmäkut ilerifiuarne ådragit sig en sådan synnerlig och ör I serskild uppmäsksanhet från vecerböranses sida nu på en tid. Det måtte väl icke vara endast uti derfore att de ä 0 sansculot:er ) men imedsHertid är det skal för hela det täcka könet att ) lat vara på sin vakt. så — ve! Ett notabet dödsf.ll, som i går intraffat, var vi! general kousuln och riddaren af Nordstjerveoch les! Wasa orden, Jean Baptist Sigismund Dehns, ef It:r en några veckors sjuksom af en slag fluss. I Hr D:hn, för omkring 15 till 18 år sedan :ano länd hit till Sverge, åttöljd af mystiska anteceI dentia, har sidan vart använd i flerfaldiga värf, jr ra Och serdeles i enskil!a pefattningar för H. M. els Konungen. Han var en beläst och i sallskapsgsumgänget högst underhållande man. ; FE ANNE: ARARE AA ene on a As fo oaser enlist Davhladet. N0