Aftonbladet – 10 november 1837, sida 2

ollegium aflåtit ett bref, kontrasigneradt af Hr , Kauslinådet Georg Ulfsparre. Detta bef, som iler senast för sin logiska sailsamhet vacker en syn-jatt verl g uppmärksamhet, borjar med att ogilia I så Kongl Kollegii, af Rikets Ständer, BergsKomsin? missionen, BergsStatens tjenstemän, Fullmäktige der i Jernkoutoret, Bruks Societeten, Rikets allmänslag pa ärevders beredning, och StatsRådsberedna. vingen hyllade principer och slutar, åtminstone jfer d så vilt breskrifvaren kunnat fatta det, med att l aubefalla Kongl. Kollegium precist detsamma, sin som innefattas i det af Kollegium i underdån g fra het upprättade och ingifna, men genom besagten de Kongl. bref förkastade förslag uvil ny smi-! da des-stadga; medgifves detta, så synes en såtunda I fö motiverad, offeutligen meddelad skrap icke kunua vara annat än ofortjent, och då miste deraf också följa, hvad det skrapade EmbetsI Verkets Chef har att jakttaga. Har Insändaren ! ha äter orätt i sin premiss, så vore utan tvifvel det I En lättaste sättet till hans öfvertygande derom, att fö Miuerva eler Statstidningen i korta och tydliga i ga ordalay visarallmånheten, hvaruti föreskrifterna uti ke det Kungliga brefvet skilja sig fråm Kollegii för M slag. Fö:mår icke Cheten bos Regeringen ut-la verka en åtgärd af denna beskaffenhet, så sy-m nes för honom ingen aunan utväg återstå, än ID att sjelf resignera. Från sådan synpunkt be-jt traktadt, ar det visst icke, på sätt Min-rva an-(u tydt, likgiltigt, om Presidenten i Be gsKollegiin um, genom underlåtenhet att begära afsked, blir is qvarstaende på sin plats. Far öfäigt har jag, 8 i den syftuing, som min af Minerva klandrade Iskiiivelse egentligen har, arldeles icke behöft jatt deltaga i opiniousstriden om sjelfva förslaget f till ny smidesforf ttuivg. et påfoljande af brefIvet innehåller åtskilligt om halten :f deputatioFi å inr om. m. som vi i närvarande peried icke tilltro oss att meddela, då Rel. visserligen hvarjken är road af eller någon:in, på sätt Allebanda i 1 går yttrade sig formoda, roa sig med att få I j Veaerbörande att nappa på kroken, utan vis: Pr seriigen söker undvika en sammanstötning med I ludragningsmakten, genom lugn och huotsamwhet I i utvyck. Brefskrifvaren slutar sålunsa: 6 Sluthgen bö: jag icke underlåta att, osktadt t förevarande skiljaktighet med Svenska Minoerva, !) ; forsäkra, det man här på orten icke upphört) att men tacksamhet ihågkomma, hvad Mincivas tjenstvillighet och inflyt:lserika verksamhet fer: I imå. Foljderra derat äro omisskännelige uti de, utan hinder af bestående, emtvistade författvir-. igar, just mem härvarande B rgsleg, för icke: serdel-s mårga årsdan tillkomne nya smides lanläggnivgar, hvilkas danelse tillskrifves, icke på allebast Minervas nitälskan för närivgsfriheter i alu ävhet, utan äfven och framför allt den lycka liga hkstammighet i åsigter, som man siundom varseblifvit mellan Minetva och dem, som fortaf fara att befinna sig på amhållets höjder Korresponaent på Smedjebacken. I Den andra uppsatsen förefaller oss något en faldig och är syubert tillverkad under den irriga foörestallningen, som också uttryckes, att vi korrespondensen ar fingerad. Man varseblir för tofrigt lätt på tonen, hvarifrån den kommer, o0 taktadt författaren synbarligen icke gjort sig rätt it reda för ämnet, då han påstår, att de bergsmn män, som yttrat sig 1 deputationerna, uttalat e i bergsmansståndets ; allmänhet önskningar, så anse vi oss dock, i ett ämne af denna beskafI tenhet, icke bora vägra vårt blad såsom vehikel for uttryckande af olika opinioner, serdeles e af en oll er då uppsatsen är helt kort: sen Ännu några ord om Smidesstadgan. örEn värd referent har i Aftonbladet den 2 on I November ytterligare sökt förfäkta det fallna förom i slaget till py Smidesstadga, sedan han i några ke I föregående tidningsnumror utsändt artiklar, dels ini form af kor: espondens-nyheter fråv bergslagsikj oiterna och dels i form af anmärkningar ofve änt I dessa nyheter. — Hr refe enten bar dervid nt sååter upprepat den mvästan otaliga gåvger tiliföre sk oe af bonom omsagda sats, att hans Smidesstad va, ga skulle åsyfta tackjernstillverkande bergsmän diI stera båtnad; men dessa bergsmän lara ändoc halva svårt att fatta, hurusom tacijerusförbruk vivgens hämmande eller vppbörsnie vid ham marverken inom bergslagsorterva eller ock dess revs I bammarverks forvandling till masugnar skulle län hetida till mycken förkofran och viust för de gam förl masugnaspes ögare ie synas andock, dess sin I vilsetörde bergsmän, vidblifva sin fattade fo! tulldom, att laglig frihet i jernhandteringen båd ärolinom och utom bergsleg, gamt agauderätter EE belgd så väl inom som utom bergsiag, skul . Pt a TAlvd iga)OrmA Ö zz.