Aftonbladet – 4 november 1837, sida 2

ninst förhatliga skepnad, sedan verldens uppnärksamhet blifvit mera fästad derpå än förr. fall slafvarnes belägenhet hade blifvt förämrad, så skulle detta soarare hafva eggat aboitionisterne till bemödan: en att helt och hållet ufskaffa stalfveniet — att rädda de tillkommane generationerna, om de icke förmått räd a den värvarande. Men sådant är icke förhallan et. Negrerne aro vu mindre grymt förtryckta, än de voro förut. Såsom bekräftelse härpå kan anföras, att alltsedan abolitionisterne började rora på Sg med allvar och deras förehatvanden blefvo af betyr enhet, har icke ett enda myteri bland negrerne förefällit, då deremot förut ett upplopp ägde rum öfver hufvud hvarje månad. Förfolje:sen emot abolitionisterna af pobln, tillställd af egennyttiga intressen i de norra staterna, bar redan upphört. Det var ett nödvändigt ondt, ett lejon, som låg i abulitionisternas väg. Det har rytit ut, och redan vändt på svansen. Abolitionisterna besegra sina motståndare genom samma moraliska styrka, för hvilka den fysiska gifvit vika. Ledamöterne af don försia allmänna fruntuimmers-föreningen hade trotsat den fysiska styykan: ve bju a nu spetsen åt hvad som måhända är ännu s-årare att utstå: förolimpningar af de mäktige. egennyttige och lågsinnade i hemlan et, jemte hånet af de personer på tre tusen mils afIstånd, hvilka hafva den godheten att tro sig I bättre känna denna angelägenhet och stäl ningen i A nerika, än Amerikanarne sjeliva. ,Farsoket att väcka fasa för slafveriet, är icThe vöfverflödigt,, så linge det knappt är möjligt att vistas en dag 1 Förenta Sta:erna, uItan att få höra, att slafvarne äro ganska lyckliga ,, eller att bli:va tillfrågad, huruvida de läro det. Med afseende på det ytterst obehagliga och Jattsinniga yttrandet i Spectator, rörande umgänget med de svarta, så är det nog at säga, att då lastfalla hvita menniskor inlåta sig med dem i förhållanden, som ieke höra till -e dygdiga, måste det vara möjligt for goda menni; skor, att med dem inlåta sig i sådane forhallanden, som äro de förras motsats, ; De svarta tillhöra icke alla den tjenande klast san. Många bland dem finnas, som fått uppfostran, och som kunna utgöra passande sällskap för bildade menniskor; och ännu flere blifva det troligen, i följd af ledamöternes i N:wa Yorkföreningen bemödanden. Många me lemn mar af denna förening, några af dem, som fö, reslagit och understödt resolutionerna, äro vegerg fruntimmer, hvilkas vecko a:bete till en del bestod uti att forfatta adresser till en eller annan it af samhälls-klasserna i Amerika, rörande ämyr nen, dem de i grund förstå Jag brehöfver icke säga act jag går längre, än att i. blott pbedra känslorna hos eder medbroder the True Sun, hvars anmärkningar gåfvo auiedning e till artikeln i edert blad. Jag är fullt ölvertygad, att han har goda skäl tll sin glädje. Han :a ser af innehållet och uppställningen af fruntumla mers-sällskapets resolu ioner, aw de icke blift. vit förfatiade af en hop prstmake:skor, fanatisd ster, eller seniimentala varelser, uta af fruni timmer, vanda vid affä er, och hvilka sköta siva na filantropiska affärer med förståndig!t, men no, fast förlitande på sanningen af den maximen — sann innan Aristoteles ännu såg dagen, och sann s för evigt — att den bästa moral alltid är den obästa politik. Jag har den äran Öc. naf Harriet. Martineau. ; . oc i I avleduving af detta bref, yttrar sig Spectator på följande sätt: m ng Hvad nu den lättsinoiga illberaliteteu antgår, for hvilken Miss Martineau beskyller 05s, I kassa Ar 42 hödaor och ca mvete fäörsaktra att