Aftonbladet – 4 november 1837, sida 2

Negrerne äro märkvarciga tor ett siags MUS TUuPp jurs-tillgifvenhet för det ställe der de vistas, ch denna tillgifvenbet går så långt, att äf-jull en slafveriets värsta plågor icke kunna utplåjte: a den. Somliga rymma väl; msn större deleu I vå ora det ej, äfven om da hafva aldrig så godtistc Ilfalle dertill, och lida än så mycket. Jag på änner exempel på negrer, som haft den ytter-stö ta ovilja emot att flytta, äfven då det blott vahy it fråga om kort afstind, fastän de derigenomido kulle undsluppit en grym husbondes hårda be lde vandlieg. Och denna egenhet tilihörer nästan isp nera slafven, än den frie negern. Tusentals Jat regrer, fria och slafvar, hafva vägrat anbuden in) ef jord, fullkomlig frihet och ofverflöd, blottine medan det vilkor dermed varit fästadt, att delst skulle låta öfverföra sig till Liberia (i Af. ika). Ib Deras allmänna motvilja för ombyte af vistelseg ort har motverkat kolonisations-s ilskapets planer. De obebyggda landsträckorna i Förenta hk Staterna reta icke det ringaste begäret hos slat-!Ni varne, och hvarje neger inom distriktet Columtt bia skulle spjerna lika mycket mot att flytta di till de vestra trakterna, som han gör emot att lä låta transportera sig till Esberia. Icke heller finnes det någonting i sjelfva lanI; dets natur eller kolonisationssättet, som är serg deles lockande för dem. Om de kunde se, a huru den hvite nybyggaren måste anstränga sig d och arbeta, så skulle de skygga tillbaka for gåld van af jord. Marken måste röjas fri från skog s och vattensjuka fält genom mycket arbete göI ras odlingsbara, innan de bära någonting tjen-! ligt till näringsamne. Negren, som älskar det lysande och öfverflödet , shulle icke se någonting afvundsvärdt i den enslige rothuggarens belägenhet, hvilken vinner sitt uppehälle, icke såsom i det fruktbara Afrika genom att samla frukter eller rispa upp jorden och kasta dit en 1 hand full säd, utan genom ett mödosamt arbete, 1 som den frie arbetaren på en plantage alirig behöfver underkasta sig. . Negrerue i Amerika visa, så snart de blifvit fria, en törst efter civilisation och en fasa för 1 det råa i nybyggare-lifvet i skogarna. Det finnes ingenting forvårmande eller Jlojligt häruti. De äro på en gång ett imiteraude och ett foraktadt folk. Deras håg för imitation gör satt de organisera sina samfund i närmaste mojliga likhet med de hvitas; och deras fafänga (den :a äga de i hög grad) s tter eu ära uti ett täfla med deras herrar i civilisation och lefuadssätt. Följaktligen ser man de fria svarta sälta sig ned i städerna, och finner dem sällan eller aldrig i ensligheten på landet. En resar.de kan ströfva omkring i alla nybyggda trakter af kontinenten, utan ait taffa på en enda neger. oJ AM AA PD ; De svarta älska äfven med passion sällskaps lifvet. Både slafvar och fria packa sig tillhoina inom äfven den trängsta rymd, blo:t de kunoa få vara tillsammans; så intagna äro de af jatt bestämdigt se byarandras ansigten. — Vin ningslystnaden difver de hvita Amerikanarne att sprida sig öfver landet på ett sält, som alldeles icke är önskvärdt. Men för en lång följd af är, äfven secan slafveriet blilvit atfskatfadt, kommer beg ret efter vinning, oviljan emot arhete och de svartas sällskepshåg att finna sig bäst tillfredsställda derigenom att negern s:annar qvar på plantage-ägarens gods. Jag säger de ras ovilja emot arbete, emedan deras emanci pation säkerligen kommer att åtföljas af machiers beg-gravde och kreaturs arbete tull en ganriska hög grad; under det landets ökade och til ;tagande fruktbarhet kommer att hålla arbetslönerna höga. d Ett par audra omständigheter böra icke föril bises. Det är ett misstag att foreställa sig, att a I den rörelse, abolitionisterne åstadkommit i lan-j det, förvärrat de svartas belägenhet. Jag kan a; yttra detta med full trygghet, icke blow fran fi hvad jag haft ulifälle se ut alla de södra staelterna den tiden då slaf garne voro som allra e! värst uppbragta, utan äfven från hvad jag hört (af plantage-ägarne sjelfva. Jag ertor på stället n af personer, som med lif och blod försvarade -! det rådsnde sys emet, att slafvarnes beligenhet v I bhfvit betydligt förbättrad dengenom, at verl. I dens medlidane oga bhfvit fästadt pa dem. vr Det är sa:t, att deras aftonkalas och dansar e blifvit ställda under uppsigt e!er förbudna; att :, de noggrannare bevakas än förut, och att de a icke få lära läsa och skrifva. Men att kunna gt lisa och skrifva båtar föga för varelser, som näte stan sakna alla ideer; och om de batva färre nöjen 1. än förut, så må de deremot i ofsigt bättre och 1g behandlas mildare än förr. De få bättre föda, j . 9 21 fm 0 oo EE a ah Ar