Aftonbladet – 3 november 1837, sida 2

Med afseende på nämnde censur, ech emean jurnalernas redaktioner i deras underrätteler om ständernas öfverläggvingar i en tysk förundsstat, äro medelst forbundsdagsbeslut inkränkte till de meddelanden de kunna bekomna af en sådan förbundsstats inländska tid ingar, och hvilka meddelanden äro utgångne rån eller gillade af ministerernas åsigter, anför ag icke några klagomål mot pnyssnämnde tidningsredaktioner., Erfarenheten har tillräckligt styrkt min öfvertygelse, att bland de offer, dem en trogen fosterlandsvån och representant måste egna sin pligt under censurens herradöme, äfven hör det missödet att se det offentliga omdömet öfver sina handlingar på flere sätt missledt, genom falska framställningar. Men för någet omdöme eller klagan öfver denna sida af vårt fosterlands tillstånd är, som jag val vet, ingen plats i såra udningar. En helig pligt bjuder mig fördenskull att anhålla om upptagandet af nämnde vår upprepade offentliga förklaring i ert blad. Äfven edra underrättelser, från och med den första angåcnde den hemliga öfverläggningen om tacksägelseadressen vid landtdagens öppnande, till och med den sista, angående prestecelibatet och min moraliska anklagelse mot ministerens system, rättfärdiga, såvida de röra mig, ofvan anförda förklaring. Således förekom i förhandlingen rörande celibatet icke på minsta sätt något förnärmande angrepp mot den katolska kyrkan. Icke heller förklarade sig med anledning deraf någon kammarens masjoriiet mot mina eller Hr Kottecks yttringar, och något i ögoublicket fattadt beslut att ,skrida till dagordningen,, ägde icke ulls rum, icke en Säng fråge eller omröstning om något sådant. Den nu afgifna offenthga förklaringen är imedlertid utan tvifvel mera välkommen hos Red. än ett utförligt beriktigande af detaljerna. Men ingen konsideration, intet magtspråk lärer väl afhålla Red. från att uppfylla jurnalistens första pligt mot off.ntlig sanning och rättvisa, och befria mig från deu smärtsamma nödvändigheten, att i främmande länders från trycktvånget fria tidningar nedlägga den protest mot faktiska oriktigheter, för hvilken landets censurerade tidvingar äro tillslutna. Freiburg d. 11 Aug. 1837. i C. Th. WWelcker, Deputerad vid Andra Kammaren at Badiska landtstinderna i Mon de tre ofvannämnde tidningarnas redaktioner nekade at upptaga dessa beriktiganden, samtlige under anförande af en och samma, i följande skrifvelse från Allgemeine Zeilungs redaktion uppgifna grund: S. T. I opFoör Tit. få vi med ledsnad tillkännagifva, vatt Tit:i förklaring, hvilken vi oförtöfvadt befordrat till trycket, blifvit af censuren utstrunken, likasom att en häremot försökt 1emonstra)ion förbhfvit utan verkan. — Samma erfarenophet göra vi dagligen I Med afsigt har jag uteslutit hvarje reflexion eller slutledmng af de angifna fakta, och har äran ce. Freiburg, i Storhirtigdömet Baden, den 31 Augusti 1857. I D:r C. Th. IVelcker. I i