Aftonbladet – 2 november 1837, sida 3

————-—-dOC LSA—--—!9 ee Wenersborg den 25 Oktober. I kalkbrottet under Hohl, i Tunhems socken, injräffade den 29 sistlidne September ett bergras, som förvånar åskådaren. då han ser de ovanligt stora stenblock, hvilka på ett ögonblick lossnade från sidan af det gamla Hurneberg och nedstörtade i grushögarne derbredevid. Försynens skyddande hand räddade äfven bär ett menniskolif. En gamwal man, hvilken nära 40 år arbetat på stället, och med den knappa afkasträngen af sin tunza möda, lyckats att uppfostra 40 välartade barn, märkte, under sitt arbete i grufvan, att tvenne stenar föllo ned från den ötre bergkanten, och detta tecken räddade hans lif; 5 minuter senare hade han varit krossad. Med den bögsta förvåning fästes åskådarens blickar på det gigantiska stenramlet, bland hvars egenheter må nämnas, attett stenblock af 40 å 15 alvars höjd, och vid basen ungefär af samma vidd, halkat ned från klippväggen och står nu i upprätt ställning på ett underlag af de grofva granitblocken, så väl ordnadt, som om menniskohand hade gjert detsamma. På öfre toppen af stenpelaren befinner sig ännu en ung asp vexande, hvilken före stenraset der hade fått rotfäste. Arbetaren var knappast inkommen i stugan, förrän bullret och jordskakningen ökade hans bestörtning. En tjock rök frambröt ur stenraset, af stark svafve lukt; hvilken flere timmar höljde händelsen i mörker. Med den djupaste vördnad för försynens vårdande hand. har man sett den gamle mannen höja tacksamma blickar mot himmelen. (Wennersb, Ti dn,) Pn nrRRRnn Teen