Aftonbladet – 2 november 1837, sida 3

tas jemnlikhet inför Gud — behandla de förra såsom varelser tillhörande en förnedrad kast. De vackra konventions-ledamöterna hafva beslutit, att i detta hänseende bryta sig igenom de former, sällskapslifvet infort, och att sätta svarta och hvita på samma fot. En af deras resolutioner för praktiskt framtvingande af denna grundsats? efterlefnad, är af följande lydelse: Att vi, såsom abolitionister, skola begagna vårt inflytande att få våra svarta vänner plicerade ibland ,de hvita i alla våra församlingar ; och att så länge det ohyggliga bruket fortfar, att i våra kyrkor hafva serskilda platser i hörnen och på sidorna anvisade åt dem, skola vi så mycket som möjligt taga vår plats bland de svarta. Det kan man kalla en verklig oförskräckthet, hvars vidd endast de kunna bedöma, som varit närvarande i någon af Bostons kyrkor på en bobolition-dag i Juli, då termometern stått på 115 åa 130 grader, och icke en droppa lavendel-vatten eller eau de cologne varit att få, hvarken för goda ord eller pengar. Att sittandet bland de svartav kommer att blifva serdeles allmänt, är icke troligt — åtminstone visst icke sommartiden : att sitta bland de svarta, hvartill fruntimmerna förbundit sig sål mycket möjligt är, betyder att de vilja göra det så länge de stå ut dermed; men deras filantropi kommer att visa sig starkare i Januari än i Juli. Exemplet af att några få personer inlåta sig 1 umgänge med sina tjenare, emedan de äro svarta, då de deremot aldrig skulle tillåta sig någon familiaritet med hvita personer af samma klass, kommer icke att vinna betydlig efterföljd eller att hafva mycket inflytande på negrernas upplyftande till jemnlikhet med de hvita. Innan de båda racerna kunna ingå giftermål med hvarandra, utan att sådant anses kasta skugga på den hvite, kommer ingen jemnlikhet dem emellan att äga rum; och vi tvifla, huruvida de nitiske konventions-ledamöterne i NewYork ville gå ända derhän, att rekommendera svarta män åt sina döttrar. Med all benägenhet att göra rättvisa åt den menniskokärlek, som ledt den amerikanska fruntimmers-församlingen, göra vi oss dock icke på det hela några serdeles starka förhoppningar om väsentlig förbättring i negrernes belägenhet, hvarken de förras eller slafvarnes, genom de åtgärder, dessa damers älskvärda filantropi beslutit. (Forts. följer). Areena