Aftonbladet – 30 oktober 1837, sida 4

(Införes på begäran.) Till en afliden vän. I purprad glans stod dagens blomma Vid österns rand i rosensky — Och hjertan väcktes, blefvo fromma Hvar gång när den blef åter ny Men den försvann i purpurfloder , Fast den var klar af österns ljus — Och sken uppå de höga stoder, Som glänste i de tysta has. Daggen låg uppå dess bleka hy — Hur åskan gick och blixten ljungar? Skrämde, väckte hjertan i hvar by. Du nämnas må bland Nordens kungar. Du slumrar nu i kärlek och i frid: När dagens glamm, och stormar skaka, Din hemlands fordna bygd — imedlertid Man ej ditt namn bör vil försake. Du blickar ur ljusa stjernsringen, Till din Svea, som så härlig står. Ryktet far på solbeglänsta vinger, Till den, som i ödelenden går. M-—n. — TS aa