giösa känsla, som föranledde denna frnotimmersföreningssiftslse. Genom ett af sina första beslut ställde föreningen genast frågan på dess rätta grund och förklarade sig emet denna förderfliga syftning, som skadar menniskoslägtet mer, än det blodigaste krig. Ehuru myck et vi,, säga fruntimren,) glädja oss öfver denna mildring i den grymhet och barbari, som börjat införas i våra svarta bröders och systrars behandling, förlora vi likvä! icke ur sigte, att den verkliga frågan, bufvudfrågan, icke är om behandlingen, men väl em principen, och att man följaktligen icke kan iogå någom föslikning med ett bruk, som kränker mrenstlighetens beligaste rättigheter, så länge ena menniskan får anses som den andra menniskans egendom., Åtskilliga beslut fattades, bvarvid orsaken till de norra staternas opposition mot denna frågas diskuterande framställes i sin verkliga dager, d. v. s. såsom härflytande från handels-inte: essen. Dessa staters medbrottslighet i detta fall har skildrats under den sannskyldiga karakter, man gifvit deråt, den af ett nationelt brott. Man bar frågat, huru slafveriet kunde finna en tillflykt i en fri stat, och den slafhandel, som be drifves inom Unionen, har bhfvit angifven och bränrmärkt. Dessa fruntimmer visa sig icke menskliga endast i theorien; de synas äfven barmhertiga i handlingen. ,Såsom vissa rältigheter och pligter, säga de i ett annat beslut, äro gemensamma för alla moraliska vaelser, så är äfven tiden kommen för qvinnan att röra sig isom den sfer, som Försynem anvisat heune, och att icke längre förblifva imskränkt inom de gränser, som okloka vanor och en felsk tillämpning af den Heliga Skrift uppdragit emkring henne; det är sålunda qvinnans både rättighet och pligt att åtaga sig de förtycktes sak inom vårt fådernesland och att göra allt, hvad som står i hennes makt, både med sin röst och sin penna, med sir börs och sitt exempels inflytande, for att förstöra det ohyggli ga europeiska slafveri systemet. pFöreningen är fullt öfvertygad, att tillvarel-sem af en omensklig fördom met den färgade menniskoracen är förnämsta orsaken till det amerikanska slafveriet; på ju närmare håll vi således se våra slafbröders och slafsystrars förtryck, desto djupare äre vi öfvertygade om den okristliga fördoms grymhet, som faster dem vid torfvan i våra s. k. fria stater, som för dem tillstänger alla utvägar till undervisning och den evangeliska sedolärans tröst, och som qvarhållar dem i afguderiets bojor. Det är derfore en helig pligt för hvarje Amerikansk qvinna att bedja för detta bedröfliga ondas afskaffande och reklamera den kristna jemlikhetens principer, samt att i sina böner, liksom i dessa rättigheter, förena alla dem, hvilka hudens färg icke mer bör utestänga derifrån, än hårets eller ögonens. Det är då en helt och hållet abolitionistisk pligt att härtill använda alla bemödanden och att understödja dagaftonech söndags-skelor öppna för alla utan afseende på färg, samt uppmuntra och biträda lärarena i deras sköna och ädla yrke. Vi skola för öfrigt begagna allt vårt inflytande, för att gynna våra fargade vänners emancipation, och så länge i våra kyrkor finnas särskilda bänkar för dem, skola vi sätta 0ss på dessa bänkar och bedja vid deras sida. Den, sem känner, huru djupt inrotad fördomen mot de fargade racerna är i hela Amerika, hvilken makt hudens aristokrati derstädes utöfvar, skall bäst inse det ädla oeh upphöjda i beslutet att trotsa denna fördom, samt hvilken varm religiös känsla, hvilket brinnande nit för det vackra ändamålet behöfs, att förmå en Amerikan, och ännu mer en Amerikanska, att sätta sig bredvid de färgade, att offentligt erkänna der för mennmiskor och likar, äfvensom att detta äl! enda sättet att angripa det onda i grunder och sålumda, om möjligt, åstadkomma dess ut rotande. Nyheten om denna förening uti de engelsk: tidningarna har gifvit anledniug till en högs :ntressant brefvexling mellan den namnkunnig: Författarinnan Miss Martineau och utgifvaren af tidningen the Spectator, hvartill vi skol återkomma. Medicinskt rön. ee ro Hm ooo cr oLtela följande säll