att hafva förtrett den vigtigaste tullförvaltartjenst:i hela riket åt en medvetslös menniska. För öfrigt anmärker U. att Svensson varit så väl vid sina sinnen, att han sjelf bestridt de angelägnaste göremålen, sjelf haft levereringsqvittenserne under sin vård och med egen band uppsalt månadsförslagen, och sjelf underteknat veckorapporterne, hvaremot U. aldrig utan ansvar kunnat vågra att fullgöra hvad honom bhfvit af hans förmän anbefaldt. . Månadsförslagen, fortfar U., och ieke uppbördsbeken utgöra den verkliga kontrollen å uppbörden; de förra äro i författningarne föreskrifne, den sednare deremot icke nämnd, och ha aldrig heller kommit i fråga förr än just nu. i Långt ifrån att veckorapporterne kunnat missleda Tullstyrelsen eller förleda dem att tvert e-! met författningarmes föreskrift dröja med må: nvadsförslagens infordrande, skulle, påstår U., just veckoförslagen lemnat vederbörande mer än tillräcklig upplysning em den oreda, sem sedan låog tid förefunnits i uppbörden, och visat dem nödvändigheten af att i tid infordra! månadsförslagen. Till styrka för detta påståen-: de anför U. flera exempel. Sålunda säger U. att Ink. Tullk:s Uppbördsförslag för Janu ari 1833 (ingifvet den 25 Maj) upptager debetssumman till 40,652 Rdr, hvaremot veckorapporten för den 23 Maj upptager influtne beloppet till 168,197 Rdr; således en skillnad af 127,544 Rdr, hvilken var mer än som hbehöfdes för att betäcka hela första qvartalets uppbörd, emedan denna ej uppgick till mer än 108,122 Rdr. Betraktar man åter, fortfar U. förhållandet med uppbörden år 1836, så finner man att ehuru inkommande Tullkammarens veckorapport för den 14 Maj samma år upptager 68,996, likväl till samma dag icke mer än 46,000 blifvit i banken lefvererade, och ännu den 17 aamma månad endast 59,000 Rdr, eller nära 10,000 Rdr mindre än sistnämnde veckorapport visar. Tullkammarens veckorapport den 7 Maj visar, att 1.173,151 Rdr af 1835 års nppbörd då voro influtne; men :enligt kontraboken med banken hade ännu den 9 samma månad blott 1,151,176 Rdr blifvit i banken lefvererade, eller 21,973 Rdr mindre än veckorapporten utvisar, och för båda åren 32,00 Rdr mindre än som voro influtne ; och detta fick passera just under den tid 1836, då den omordade recherchen nyss var påbörjad. Dessa och flera exempel styrker U. med förklaringen bilagde utdrag ur tullstyrelsens räkenskaper, och drager deraf den slutsats, att, då de nämnde räkenskaperne blifvit granskade af förste departementschefen, herr advokatfiskalen Printzensköld har mycket orätt att förutsätta en öfverlagd plan, att i svekfulla afsigter bedraga, missleca och förvilla. Då man, — siger Kammarskrifvaren Udden, — under den rarsakning som blifvit !edd af Ar Grefven och General-TullDirektören Posse, sökt misstyda mina bemödanden ett förskaffa upplysniugar i denna sak, till min egen skida, förmedelst påståendet, att ja: om allt förut haft kämnedom och då man älvenså svårt lagt mig till last, det jag skulle underiåtit att erinska och angifva mina förmäns åtgärder, så har jag icke allenast blifvit uppmanad utan af sje fförsvsret till och med tvungen, att om balensens tillkomst söka alla möjliga upplysningar, och är dot mig högst obehagligt att dervid med tystnad icke kunna förbigå alla at Hr Grefve Posses egna åtgärder. — Jag får alltså i ödmjukhet fästa den serskilda Kongl. GeneralTullstyrelsens uppmärksamhet på följande dels ur Kongl, GeneralTullstyrelsens protoko:l, och dels ur åtskilliga Tullräkenskaper hemtade, etter min tinka ganska vigtiga upplysningar. Uti Kongl GeneralTullstyrelsens prot., den 22 sistl. April finnes intagit: stt jag inlemnade ej mivdre Kammarkontorets skrifvelse, än äfven 2 uppglfter debet enlist Iecemb. månads 1835, och Mars månads 1836, NumerExtrect i original, å der förra at dessa, uppgifter i kanten teeknadt: levereradt den 41 May 1836 1,139,990: — —. seden 37,075: 33. 3. CC oo 24 JOY ORR. 22 2