Aftonbladet – 30 oktober 1837, sida 2

Märkvärdigt zoolegiskt rön. d Sistlidne Fredag har ett fenomen inträffat o nom husdjurens naturalhistoria, som förtjenarb vaturforskarens synnerliga uppmärksamhet. Den lic samle vålbekante Gzanskaren, som det behasade ödet att, för mera än två och ett halft års illbaka, hädankalla, bar nemligen åter uppstått !p fråa de döda; och skulle någon etrogsn Tho-4 was finnas, som betviflar detta, så må han blott sticka sina fingrar, interfolierade med fyra skil-8 ingar banko, in igemom luckan på Hr Isbergs !8 boklådsfönster, och utropa: Granskaren,, såle blir ban genast öfvertygad om sanningsenligheten af vår uppgift. Det är väl redan en gammal erfarenhet, ati!8 vissa slags amfibier, t. ex. grodorna, kumnajs bibehålla sig flera år vid lif, oaktadt de under f tiden sakna både luft och nsring; men att äfven varelser, hvilka genom sin natur uteslutanf de tillhöra det torra elementet, kunna på sam-! ma sätt i åratal synas döda, och ändock slutligen qvickna vid, är ett alldeles nytt rön, och jS fördenskull af stort intresse. Somliga påstå väl, att ; den djupa döcslika slummern ännu icke helt och cd hållet upphört, utan a:t Granskaren endast är ute I och går i sömnen, hvilket man också vill sluta e deraf, att han ännu bär samma vilkända och reIr spektabla nattmössa som fordom; men det sedk pare lärer blott vara af tilgifvenhet för detta i historiska plagg, hvarur han hemtat så mången f af sina lyckligaste idder, Att den återuppväckte i början är mycket tunn och mager, bör man icke förtänka honom. Det värsta härvid är, att han funnit publicitetens fält så afbetadt, att han med sina slöa tänder svårligen derstädes kan äta upp sig, ehuru, hvad digestiops-organerna angår, dessa äro så förträffliga, att han kan smälta hvad som helst. Sedan vi mu haft det nöjet att noltificera ? Granskarens pånyttfödelse, hvilket var den vig: tigaste händelse som på hela Fredagen tilldrog sig i Storkyrkobrinken, och väl kunnat förtjena en illumination i nämnde brink, anse vi äfven för en kär pligt att i korthet göra reda för hvad den celebre gengångaren tagit sig före. Ehuwru hans dvala icke varat så länge, som de bekante sjusofvarnes, lärer ban dock funnit mycket förändradt sedan han insemnade. Till en början blef han så betagen af förvåning öfver de försköningar, som sjelfva boklådan, der han först öppnade ögonen, undergått till sitt iore och yttre, och vidare öfver de många reformerna af de öfriga bodfönstren utåt hela Stadssmedjegatan, att han trodde en fullkormmbg omskapningsoch reformanda öfverallt hafva in-! ritat sig. Den rysning ham härvid erfor ökades ännu mer, när han kom ned till Riddarhustorget och icke lingre varseblef hvarken det vackra I Riddarbolmstornet med dess tupp, öfver hvars förlust gubben fällde ymniga tårar, eller den gamla trogna stadsvakten, i hvars ställe de prydligare gensdarmerne intagit högqvarteret vid Rådstufvan. Uti rikets styrelse och förval:ning fann han deremot, till sin innerliga tillfredsstäl-. lelse, att den konservativa andam är städse rå) dande och allt går till precist såsom tillförene, så att han således har lika mycket skäl nu som förut, att prisa och understödja vede:börande. Då Granskaren alltid varit betraktad och äfven till hälften erkänd såsom det företrädesvis I ministeriella bladet här i bufvudstaden, och det som längst fört Styrelsens sak inför allmänheten, hoppas vi, att läsaren skall med intresse inhemta hvad en så bepröfvad och erfaren obI servator funnit märkvardigast och störst, i hvad som blifvit uträttadt under hans eget somntillstånd, emedan det ifrån en sådan hand bör kunna bedömas med mesta pålitlighet. Uti det omnämnda Fredlagsnumret förekommer främst en inledning, deri han till en början anser det för sin första pligt, att betyga pen vördad allmänhet den smärtsamma känsla chan rönt öfver ett så långt uraktlåtande af fiivilligt ingångoa, och på förhand af tidningens ivabonnenier betalta åtaganden., — — Dernäst lytillkommer det,, säger han, Utg. att uppfylla jen angenäm skyldighet, i ett lika öppet erkäm,nande, att det är den enskilda välviljan, som satt honom i tillfälle att åter börja detta hila arbeten (Flere af Stadsrådets medlemmar och andre höge embetsmän hafva i synnerhet genom frikostiga subskriptioner ädelmedigt understödt företaget. Det torde vara ett skäl mer, att anse hans återuppvaknande såsom icke något annat län en tillfällighet, och hans yttranden af en viss I an II. 20 oo pf a miaictaerialt hlad Y