Aftonbladet – 30 oktober 1837, sida 2

Utdrag af ett bref från Smedjebacken. — — Huru betydelselösa Statstidningens berättelser stundom äro, kan bland annat slutas deraf, att de i samma tidning emförmälde bergsmansdeputationer, som under Konungens resa genom Bergslagerna honom uppvaktat, bestått blott af några få personer, hvilkas opinionsyttring om Smidesstadgan icke bör amtagas vara frivillig, så länge man till namnet endast känner hufvudmännen. Icke ens den här i gianskapet etablerade brukspatron Johansson, som troligen är en bland de störste tackjernsproducenter i Sverige, har kunnat förmås att sluta sig till någon af bemälde deputationer, hvilkas rätta utgångspunkt sannolikt måtte vara ett visst högt embetes byrå i Stockholm. Man må nu säga om meningsstriderna, i anledning af förslaget till ny Smidesstadga, hvad man behagar, så kunna de dock svårligen, inför ett oväldigt Konstitutions-utskott, urskulda den behandling, som detta förslag fått röna. Mer än någonting annat visar denna sak, på hvad punkt man i administratift hänseende befinner sig här i landet. MRyktesvis har man hört, att en bland våra största bruksägare, under Konungens vistamde i Fahlun, sökt och erhållit tillfälle att, i förening med en Bergsstatens tjensteman, inför Haus Maj:t i underdånighet yttra sina tankar 1 ämnet. Om så är, torde man få hoppas, att desse herrar utan förbehåll framlägga för allmänheten sina åsigter om det nya författningsförslaget; ty att i omständigheternes närvarande skick försöka att, så till sägande, framsmyga en opinion, som man ej hade mod att öppet uttala, vore ett förbiseende af det allmänna intresset, hvilket hör vara upphöjdt öfver hvarje enskildt. — Det skulle i sanning icke väcka förundran, om chefen för bergskollegium nu lemnade en plats, der han, i följd af de mångåriga förhandlingarna om Smidesstadgan, finner sig i högsta måtto komprometterad. Hvad vill man väl, att Kongl. Bergskollegium nu mera skall göra med Smidesstadgan? Å sitt dertill redan afgifma förslag har kollegium emottagit ett svar, som tidningarne, icke utan skäl, kallat ;skrapa,; mem icke destomindre är konklusionen af det utaf Kanslirådet Ulfsparre kontrasignerade Kongl. bref, som innehåller svaret, bestämdt sådan, att kollegium, i sitt underdåniniga gensvar, rätteligen icke kan göra annat, än blott åberopa nyssnämnde förkastade förslag, enär det till punkt och pricka innefattar, hvad : slutmeningen af samma Kongl. bref, utan afseende på de ogillande principerna, äskas. — —