Aftonbladet – 27 oktober 1837, sida 3

slutligen hört talas om åtskilliga andra kollisioner på de sista månaderne emellan direktionen och sujetterna, så ser det nästan ut, som om dessa fenomener skutle begynna en period af spänning och obehag, i likhe: med slutet af den Pukeska styrelsen. Hr Öfv.-löjtn. Backman, som hvar och en vet för närvarande så godt som enväldigt styr , om alla arrangementerna för det sceniska och jemväl har mest att säga i frågan om sujetters engagement m. m., anses allmänt, likasom tillförene Grefve Puke, hafva kommit till teaterstyrelsen genom H. E. Grefve Brahes vänskap och inflytande; och det tyckes nu bli det andra tillfället då det kommer att visa sig, huruvida bataljonschefsoch adjutantegenskaperne äro de, som bäst förinå att upprätihålla den dramatiska konsten. Vi kunna icke lemna detta ämne, utan att med några erd vidröra det sätt, på hvilket frågan om Mamsell Widerbergs engagement blifvit behandlad af en annan tidning: Dagligt Å!lehanda, dels derföre, att pressens omdöme altid är af intresse i en sådan fråga för dagen, dels också derföre, att Allehandas yttranden i denna sak lemna ibland de mest karakteristiska Ibevisen på det vacklande och obestämda, det öfvergående ifrån en ytterlighet till en annan, som gjort nämnde blads illusioner, till ett ordspråk. Pet är väl bekant, med hvilken öfverI drifven hätskhet Allehanda nu ett par år skött teaterkritiken och snart sagdt öfver en kam fördömt alla åtgärderne af samma Direktion, som det åter nigra år förut oupphörligt rosade och berökte ). Huru förvånades man då icke, att på en gång se tonen helt och hållet förändrad då Alleh. den 19 Oktober, två degar efter M:lle W:s recett, först yttrade, att Direktienen ) Såsom ett bevis för detta påstående vilja vi blott citera några strofer ur Dagligt Allebandas theaterrecensioner i en enda årgång, nemligen den för år 1833. Så hette det t. ex. uti en recension den 1 Mars nämnde år af Eu ögonblicks oförsigtighet och Vattendragaren.: En ny pjes, icke utan värde och omfång, tillsammans med Cherubinis gudomliga musik! Det är i sanning mycket på en pafton! . . . Till råga på det lyckliga nyvalet af repertoire för aftonen, Ööfverraskandes åhörarne högst angenämt af introdukptionen och enireakts-musikea till första ppjesen. De utgjordes af ingenting mindre, vän Beethovens D-durs-simfonin — — — Den 14 Mars, i recensionen af Hernani: Af pjesens uppsättning har Direktionen den pstörsta heder. Den allmänna kostymerinvgen är ock ganska omsorgsfullt och frin4kostigt behandlad. Hvad hufvadkostymerna betiäffar, veta vi icke, om det är Dinrektionen eller de förtjenstfulle artisterne nsjelfve, som man har att tacka för deras nuppsättning; visst är, att de i smak, skönyhet och prakt öfverträfta större delen af y;hvad man hittills sett å vår teater. Den 2 April, i en recension af De begge arrestanterne förklarades det, att nden Svenska sce nen säkert i Hr Habicht eger den lyckligaste acqvisition den gjort på mer än ett decenniumn I samma recension sades om mamsell Widerberg, att hon öfverträffade sig sjelf; mamsell Tryboms organ och figur lofordades, likasom mamsell Abergs utseende. Den 16 April angående Heodvig eller Banditbruden och Korssfararne (Fru Frösslinds recett): Det var en vacker tanka af Kongl. yteaterdirektionen, att beledsaga annonsen vom Fru Frösslinds rece:t med en serskild ngärd af dess egna deltagande för den utmärkta artisten. (Allting var, som läsaren finner, den tiden vackert, förtjenstfullt, lyckligt, omsorgsfullt, frikostigt af direktionen). — — ,Hos styrelsen sjelf vittnar det vom liberalit:t och frihet från allt byrånkraiskt högmod, ete. — — Äännu ett ndrag som i hög grad hedrar tcaterstyrelnsen.v — — (Tre hedrande saker på en afton! ! Iull! lull!) Men vi vilje ej trötta med vidare utdrag: Huru olika har icke sedan tonen varit mot samma Darektion af samma Redaktion, då den sednvare ständigt beskyllt den förra att vilja demoralisera allmänheten med liderlig heter från scenen o. s. v. Och huru plötslig åter öfvergången till det lyckliga sammanträffandet mellan Redaktionens och Tis