Aftonbladet – 25 oktober 1837, sida 2

AA MR rela existens går ut på att förklara allmänheen oberättigad till uppmärksamhet på hvad de tyrande foretaga, så är dock taskspeleriet för! påtagligt och publiken varseblir i ;ängden den vögd: agna tomhet, hvarifrån allt detta utgår, paktadt de kännaregrimaser, hvari ceharlatavismen söker insvepa sig. Vi råda derföre vänligen Minerva, i fall hon icke vill alldeles vortspela det rykte för filfighet, som utgör det nda som uppehåller henne, oaktadt äfven detta og en stark törn vid hennes färd på den Macarlanska trillan, att göra sig tet mer möda än vitulls att följa med sjeltva sakerna och för sålant ändamål skaffa sig någon annan källa än Jazette de France och Journal de Si. Peters;ourg, för att späda på sin politiska vishet. Hvad serskilåt beträffar det ämne, som vi ridrört i den första artikeln med ofvanstående ubrik, och till hvicket vi nu ämna aterkomma, å vore det så mycket mera skäl för den konervativav pressen, att studera sig litet in i sak, om sådant väl torde behöflvas, serskildt hvad Sinerva beträffar, emedan en undersökning om nöjligheten att införa ett verkligen konstitutio elt system här i landet, kommer at! något nänare vidiöra ett par omständigheteter af Mi )rvas antecedentia, närmare än hon troligen örmodar. De fleste af våra läsare evinra sig utan tvif el ett uttryck om det konstitutionella lifvets första menlösa dagar,w som först begagnades at Prosten Grefve von Schweria under en diswassion om bänkmansvalen på Riddarhuset vid 1828 års riksdag, och sedermera varit många sånger upprepadt. Betydelsen af deita uttryck ir ingenting annat, än den är 1809 uppväckta patriotismens vackra tro, att verkligt konsututionella garantier skulle kunna åstadkommas med de föreskrifter och koutroller, som ledamöterne 1899 års Konstitutions-utskott, eller de med andra ord såkallade 1809 års verkliga männ nedlade 1 regeiingsfo men och riksdagsordningen.: Att man år 1828 redan hade komnit till medvetande deraf, att denna tro icke 1 allo var tillräcklig, och att det icke förhöll sig så helt med garantierna, det visar sig deraf, att det nämnda uttrycket om menlösheten användes at Grefve v. Schwerin, hvilken onekligen var en bland dem, som mest studerat sig in i våra former, likasom af ett annat bekant uttryck af samma tela:e: ,Zag gar icke till Konstitutions utskottet! Men alla nya rön hafva sin oröfningstid att genomgå, innan äfven de klokaste äro fria från misstag, dermed; och detta har karvske mer än något annat intriffat på experi mentet med den konsututionella wonarkien äfven här i Sverge. Såluuda hände det just samma Grefve von Schwerin, som talade om de första menlösa dagarns, och redau hade uppgifvit hopps -t på Koustitutions-utskottet, att han :efann sig utsatt för en annan menlöxh t, sjelf oe sow ledde precist till samma förvillelse. Han fästade sig nemligen oftast med förkärlek vid den engelska uppställningen af samhällsmakte:na och vid iden om de parlamentariska mijoritternas inflytande i England; och hans fan tasi, som gerna umgicks med det stora ouch bländande uti de brittiska parlamentsscererna föreställde sig dem redan såsom om.deltart intörliga äfven hos oss, och att hvad som icke kunde vinnas genom Konstitutionus-utskowuet, :nedelst 106 och 107 Sf:na, skulle kunna erhållas genom allmänna tinkesättets omedelbara makt och inverkan på rädgifvarne sjelfva Det var derföre han allud benämnde Konungens rådgilvare härstädes med det kollektiva namne! Ministeren; någonting hvari han äfven efte: följdes af hela den tidens opposition. Detta försök att äfven här föreställa sig ett verkligt styrande och ansvarigt kabinett, i likhet med det Engelska, var, om vi ej bedrage oss, egeutliga orsaken till tidningen Den Objudne Gästens födelse till verlden ; hvilken tidming, utgifven af den nuvarande redaktören af Svenska Minerva, hufvudsakligen tillkom för att icke låta en sådan ministerialteori taga för stark fart äfven här i Sverge. Det var också samma orsak, som föranledde den famösa skärmytslingen på Riddarhuset vid samma Riksdag, emellan Excellenserne Weiterstedt, Mörner och Löwenhjelm å ena, och den dåvarande oppositionens ledamöter å andra sidan, angående rätta sättet att läsa grundlagens 4 f, som handlar om Konungens rätt alt allena styra Riket på sätt denna Rezeringsform föreskri ver Det var då, som de nyssnämnde Excellenserne yttrade, att repretionen icke hade rätt att attackera Konunseu! in