) r ? PA HVEM SKALL MAN TRO? ! En sådan fråga framkallas af ett besynnerligt faktum, som nu är för handen 1835 ärs riks-, dagsbeslut uti 3 f 2 mom. innehåller : s0m den förut nagon gång begagnade utväg, att på öfverskotten af statsverkets inkomster anvisa tillgångar för serskilda behof, funnits) vara af NOS OVISS beskaffenhet, för att Aun-! na läggas tull grund för en statsreglering,, hafve Ii (Svanderna) beslutit, att några statsuwwsifter på öfverskotten af stlatsverkets in homster hädanefter ej ma anvisas. I Statstidningen N:o 219, den 21 Sept. 1837,: upplager under rubriken Finars, efter Statskontorets underdåniga berättelse angående statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning för åren 1834 och 1835, att för sistoämnde år, med hvars ingång den nya statsregleringen tog sin början, ändock utgifter bhivit anviste och utgått af ofverskotten å statsverkets inkomster med ej mindre än 265,332 R:dr 21 sk. 2 r. ; ofnnan denna fråga hunnit framställas, har en tvist uppkommit emellan Statstidningen och Nytt Dagligt Allehanda, hvarigenom Statstidningen begaguat tillfallet att framkasta den i sanving nya liran, att statsbidragens fortfarande tillväxt skall vittaa om en stigande national-välmåga. Lyckligt om denna löra vore riktig; ty i sådant fall har natiovalvälmågan stigit i en förvånande progresston eler en och annan gång dubbelt på de sista 28 åren, hvilket likväl mången ännu torde betvifla. Besinnar man nu tillika, på hvad sätt statsbidragen i vårt land tillkomma, så uppstår sluthgen den paradox, att på ständerna ensamt beror, att genom beviljade förhöjda statsbidrag till en svindiande höjt uppdrifva natronalsälmågan ; och att de således illa uppfyllt sin bestämmelse, då de för statsbidragens ökande satt någon gräns. ooUisn att för öligt inlåta sig i någon strid angående olika satt och förmåga att uppställs sifferberakningar, kan man likväl tryggt bes ride Statstidningens påstående, att sednaste stände: ej skola påräknat öfverskott å statsverkets in. komster, då de sjelfva uti underdånig skrifvels