Aftonbladet – 20 oktober 1837, sida 3

tighetsmått de tagit, en af dem föll nemligen ner i en springa och det var med knappaste nöd de andra lyckades att draga honom helbregda upp igen. Kort derefter råkade de ut förs en af de brantaste klippor, genomskuren af en h , vertikal remna, liknande en trång skorsten. j De hoppades kunna tvertigenom denna passagels klättra upp på den taggiga snömur, som hängde 4 fram öfver deras hufvuden. Den gamla sten-( getsjägaren satte sig i spetsen för tåget, men det var först efter långa öfverläggningar som de it båda kamraterna, häpna öfver hans djerfhet, c beslöto sig att följa efter. : ; Efter att hafva klättrat upp längs efter de ! lodrätta klipporna med tillbjelp af deras stege, lc som gjorde dem de största tjenster, och räc-t kande en hjelpsam hand den ena åt den an-l! dra, hade de ändtligen just hunnit till öfversta I ändan af springan, och den gamle Vögeli lyftelt redan benet att klifva derur, då en förfärlig !b smömassa störtade sig öfver hans hafvud ner il! afgrunden. Hade Vögeli endast aldrig så Intet haf: sin kropp upplyftad ur sprickan, så skulle han oI tvifvelaktigt genom den af lavinens fall förorsakade lufttryckning blifvit slungad långt bort på klippI spetsarne. Under flere minuters tid förblef han lundangömd i den kringyrande snön, och kamlraterne ansågo honom förlorad. Denna händelse förmådde sällskapet att tänka på återfärd, den der likväl icke lät sig göra utan stora svårigheter. Nerkomna imedlertid igen på snofältet, och må:kande att det mulnade till från flera håll, måste de således för den dagen Så ige hoppet att hinna opp på Tödi. En hastig I reträtt undanryckte dem de faror, som denna o-; gästvärliga nejd gömde i sitt sköte. I Men hade dessa trenne oförskräckta jägare sett sitt försök stranda de båda första gångerna, så kröntes det deremot den tredje resan, den 10 Augusti, af den fullkomligaste framgång. ) I Försedda med hakar, linor, krokar, en stege: m. m. och en nklig matsäck af ost, bröd och kumminbränvin, satte de s:g denna gång i marsch en halfiimma efter midnatt och uppnådde utan: I hinder Thuts mössa,? der de, liksom tillförene, tillbragte det öfriga af natten under en utI springande klyfta. Uppstigande derefter på sijdan åt Graubiindten, anlande de efter någon vandring till ett snofält, der de spisade sin middag på ett klippstycke, som af någon lavin blifvit dit nerfördt, och värmde opp sig i so!skenet. Derpå fortsatte de tåget och kommo så till en sluttning, betäckt af nyss fallen snö; öfver en tim-. mas tid vandrade de fram öfver denna, knå-; dande i snö ända upp till knäna. Emet middagen träffade de åter på en liten isdal, den de utan alla svårigheter passerade, och uppkomne på höjden af bergets baksida, ansågo de sig nu haitva nått sjelfva toppsn, men en tjock dimma, som icke tillät dem att se to steg framför sig, insvepte dem plötsligt i I detsamma, och nya faror tycktes möta dem; Iden gamla jägaren fick till råga på all annan olycka ett anfall af svindel, åtföljd af frossa och Irysningar. Rörelsen och några klunkar kumI mionbränvin gjorde honom likväl snart rask och! kry igen. Imom en fjerdedels timma hade de I rassa bergsborna vandrat öfver den lilla platån; töcknet skingrade sig nu åter och de uptäckte! linunder sig en oräknelig mängd fjälspetsar, af hvilka ingen nådde upp till den, på hvilken de! TIbefunno sig. l De sågo då med ett slags rysning, att de, såi som de först trott, verkligen voro ända oppe på spetsen af Tödi; deras hemdal, i hvilken Ide likval tydligt igenkände åtskilliga bygder, låg djupt under deras fötter begrafven i ett I mörker. Glädjetårar stulo sig från deras ögon. I Hopsamlande hastigt några trädstycken, upprePlste de här såsom signal ett kors, vid hvilket tl de med nål och tåd, som de tagit med sig I fästade ett skynke af svart tyg och några näsI dukar. Efter en kort måltid, under hvilken de hade tid att genom skyarne se sig omkring i en för dem hittills okänd verld, lagade de sigi iordning till återtåg inemot klockan 2 eftermid! I dagen, förtjuste öfver utgången af sitt företag och tackande Gud för det han sålunda gynnat I dem i uppfyllandet af deras ifrigaste önskan Lördagsmorgonen omtalade de vid Stachelbergs-baden på sitt okonstlade och naiva språk ål hvad som passerat. En dimma hindrade för öI gonblicket badgästerna att öfvertyga sig om sanei ningen af deras ord; i allmänhet var det också 11 -.s — 211 LL... J