Aftonbladet – 19 oktober 1837, sida 2

jag spak som ett lam, ett godt barn, en oskyldig toker — ofredar ingen. . men då jag är lite på lul!. . då är det alldeles befingdt.. då är jag ett vilddjur, värre tn f-n sjelf. Presidenten. Då ni så väl känner följlerna, hvarföre öfverlastar ni er? Petteln. Ja, det är just knuten dt — hvarföre! — Om måndagarne, ser ni, gör man ett slag åt bulevarden — att acbeta faller sig alltid trögt om miåndagarna — man stöter på väcner och brkanta — man blir bjuden på ett glas — man ha: icke hjerta att, sög2 nej — man dricker — man far kurage — man dricker mer — och på det sättet bär det raka vägen åt fanders. tet har redan bwit dit två gånger — och i dag blir det den tredje... Skona mig icke — lägg icke finger emelan — ce mig en dugtig näpst — att jag en ging må bli rättad. Presidenten. Ni borde sjelf ha rattat er och tagit er till vara. Pettelin. Jag har väl 20 gånger svurit att gå och kasta mig i Seinen — men jag har icke väl fått min veckpenning på fickan, så bär det i stället af åt bulevarden; mina ben ä så vanda, och det är icke värdtatt streta mot — och så går det som jag nyss nämnde. Presidenten. Ni har förut blifvit dömd till 3 månaders fäng:lse för uppstudsighet mat polisen. Pettelin. Det tror jag rasande väl, det var en måndag; j:g knuffade till em gendarme, så han låg der, som en kigla. Presidenten. En annan ging undergick ni 14 dagars fängelse för det ni dansat på ett oanI ständigt satt på en publik bal. l P.ettelin. Ganska riktigt — det var också en måndag. I Presidenten. Nu i dag är ni anklagad att ha tagit en kaschett från en drucken person, lsom låg på gatan. Petelin. Alliid en måndag — som jag sagt, den dagen är min olycka — Var så god och låt kalla fram vittnena, att det må bli slut på saken — Först municipalgardisten, som såg då jag brgick brottet — det är nog för att få dom på mig. Stig fram, Hr: municipal, och berätta sanningen — tag ingnting ifrån — lägg snarare till. I Municipal-gsrdisten (efter afl:gd vittnesed). Tag passerade en måndag, vid midnatt, helfvetesbacken, då jag på tio steg blef varse en karl ligga i rännsten och snarka. I fö modan att det var en drucken, sa jag till mig sjeolt: ,se cer en äkta muntergök.n ) Pettelin. Til! saken, til saksn, min vän! Municipal-geardisten. Jag mnalkades den o Ivckhge, i afsigt att föra honom bort, då jag I såg en annan figur närma sig — — I Pettelin Godt! det var jag. Munmicipal-gard. Han böjde sig ned. Petielin Det var jag. Municipal-gard. Han tog kaschetten af den druckne, och wile springa sin säg. Pettelin. Bravo, min vån, så gick det till. Municipal-gard. Ogilande ett sådant tilldag midt för min nåsa, rusade jag på tjufven e ) j ij i j ag är mera mån om mig sjelf, zn så. — Om och höll honom fast. Pettelin. Han har rätt — han nöp mig båI de blå och g ön. I Municival gard. Men om jag skall säga sanningen, så var tjufven nästan lika ankommen som den andra. Man sa mig, at Pettelin var en Sitig beskedlig gosse — Att glömma sig någon gang, kan hända den bäste — Han är af svag natur — och jag vet hvad det vil säga. Pettelin. Visst inte, visst inte. Jag är inte svag. Ni talar till min nackdel. Munieipal-gard. Tvertom, min vän, jag talar till er fördel — jag vill, att man skall skona er. Pet:ielin. Jag vill icke skonas, hör ni — man skonade mig, skulljag till slut bli en odugling — jag vill batt a mig; jag vill bli menniska. Presidenten. Om det är ext allvar, att bättra er, så ska!l ni få tid dertill. Ni dömes till 6 månaders fängelse. Pettelin. 6 månader, det är för lite; det är I hott 24 måndagar, och det finns tva och femtio sådana olycksdagar på aret. Tag så gerna året helt, om det faller er lägligt. Prestdenten. Ett afsagdt beslut kan inte I ändras. Pettelin. Då avppelerar jag till högre rätt,