Aftonbladet – 18 oktober 1837, sida 3

carcere duro för lifstid på Spielbergs fästning. En lätt rörelse af rysning lat förnimma sig bland de kringstående . . . Gonfalonieri förblef sig lik. Palavicini framstammace några ord, afbrutna af snyfiningar och suckar; Castillia lyftade sina ögon mot himlen, Tonnelli syntes liksom slagen af åskan... Hvad mig ankommer, behölde jag all min sjelfbeherrskning, för att icke genast kasta mig i famnen på den olycklige, som jag, emot allt hopp och förmodan, sålunda såg bibehållen åt lifvet. Några sekunder åtgingo, innan läsningen på nytt begynte. Derpa hörde vi åter: ,Gepom samma dom af den kejserliga komittcen, gillad af ofverdomstolen i Verona och stadfästad af H. M., är Alexandre Andryane, 235 år gammal, anklagad för och öfverbevisad om högförräderi, dömd till döden; men till följe af H. M:s outtömliga mildhet, har dödsstraffet blifvit förvanladt till carcere duro for lifstid på Spielbergs fästning. Salviottis ögon, glänsande af en grym tillfredsställelse, sade mig: Jag hade väl lofvat dig det!, på samma gång Gunfalonieris, som nu vände sig emot mig, läto mig lasa det mest rörande medlidande. Jag besvarade den sednare med en bandtryckning, den förra med ett smålöje af ömkan. Hvad beträffar mitt lifs oförmodade räddning, så emottog jag vissheten derom utan rörelse eller serdeles glädje. Jag hade redan lidit alltfor mycket, för att denna försäkran om att få behålla lifvet så fort skulle kunna öfvervinna min själs sorgliga stämning. Man skred till uppläsandet af de öfriga domarna. Palavicini, Borsieri, Castillia dömdes till 20 års carcere duro, Fennvelli till 10 års. Sedan notarien slutat läsningen, vände sig ordforanden till oss med några ord, för att uppmana oss att genom vart uppförande göra 0ss värdiga den stora mildhet, H. M. visat, i alseende på oss; vi lyssmade ull honom med den djupaste tystnad; hvarpå vi, utan att någon af oss lät hora ett enda ord, gjorde vår bugning och gingo samma väg tillbaka till kapellet. (Slutet följer).