Aftonbladet – 18 oktober 1837, sida 2

Prof på tryckfriheten i Danmark. Det var icke många år sedan det var ett ordspråk att citera den danska regeringen både såsom ett exempel på god styrelse, och på storsin:het och liberalitet i afseende på yttranderätten. Det förra af dessa omdömen har likväl. blifvit något minskadt genom de upplysningar, som framkommit efter de danska ständernas sedneste sammanvaro, hvarvid det blifvit synligt, alt danska finanserna mer och mer arbetat under sig och äro uti en snart sagdt ohjelplig ställning, så vida icke de mest radikala operationer vidtagas; och den föregående opinionen om den förträffliga förvaltningen stödde sig således egeniligen derpå, att man icke visste bhuru det verkligen stod till. Ungefär samma förhållande var det med tryckfriheten: så länge inga öma strängar vidrordes, fingo våra grannar gerna genom tryckning gifva luft åt en och an-nan klagopunkt rörande de lägre embetsmännen; men processen mot Professor David, förbudet latt införa Norrska Morgenbladet i Danmark blott för den bekanta, ganska oskadliga och åtminstone till skrifsättet alldeles oskyldiga artikeln om Danska Provincial-Ständerna, samt fle-ra åtal mot tidmingen Kiöbenhavns-Posten, ett af de få oppositions-bladen i Danmark , hafva ådagalagt, att man icke är mindre öm der än avnorstädes i frågan om saker, som röra de för folket vigtigaste angelägenheterna: styrelsens egna åtgärder. Ett exempel härpå har åter nyligen inträffat med den nyssnämnae Kiöbenhavnsposten, som bhifvit lagd under beslag och utgifI varen aktionerad. Då imedlertid icke det rinI gaste spår af smädligt skrifsätt finnes i artikeln, I men flera intressanta upplysningar, ha vi ansett det af något intresse att här meddela ett och annat derutur. j flexioner om behofvet af en stark regering, men anmärker tillika, att ingen styrelse kan blifva verkligt stark, som icke stödjer sig på folkets förtroende, hvilket i sin ordning uppstår af z förhtande tll regeringens ord och helgFörfattaren begynner med några allmänna reden af dess löften. Han visar derefter, att ett sådant ömsesidigt förtroende sällan ägt rum i något annat land i så hög grad som i Danmark, alltifrån den tid då folket i Oktober månad år 1660 löste Kung Fredrik TI från den haandfzestning, (Konungaförsäkran) han hade utgfvit, och genom ett fritt beslut öfverlTlemnade till honom och efterkommande en oinskränkt arfsoch envåldsregering i Danmark. ) Erfarenheteten har från den tiden alltjemnt bekräftat riktigheten af Kung Fredrik IV:s förord till Kongeloven, att Försynen alltid hade så länkat undersåtarnes hjertan, att de ikärlek och trohtt for sin Herre och Konung knappt haft sin hke i , I synnerhet, säges det vidare, ar den nuvarande Konungen härpå emottagit . I ) Det är anmärkningsvärdt, huru nära suveränitetens införande i Danmark och Sverge inträffade i tiden. Här känner man väl de intriger och debatter vid riksdagarna, det kostade att bringa enväldet i Carl XI:s händer, hvilket kort derpå, under hans son, kostade oss nära halfva riket och for alltid nedsatte Sverges politiska vigt bland de Europeiska kabinetterna, mellan hvilka vi ännu upptradde såsom medlare vid freden i Ryswik. Månne frivilligheten, i Danmark kan hafva varit af samma art? Någon öfverenskommelse att kufva folkselementet tyckes imedlertid den tiden hafva varit emellan monarkerna, alldeles såsom i vår tid — allt sköna frukter af diplomatien.