Aftonbladet – 14 oktober 1837, sida 3

. Sv PC CR 2 VR Ån ee isfiskare bebod by vid namn Lagamar, bel:gen på tt kanonskotthåll ifrån citadellet. Den unge befälhafvaren gaf order till debarkerinen, och sluparna satte nu i land på kusten 700 man, ficerare, underofficerare, soldater, jemte ett förråd manioksmjöl, rotfrukter, torrt kött m m. till proant åt folket. Befälhafvaren för 5:te lätta bataljoen, som innehade citadellet, hade med urvgefär 200 van kommit sin kamrat tili mötes, Det var en storixt och vacker officer af 30 års ålder, fin bildning ch god ton, men at en oböjlig stränghet. Soldasrne af båda korpserna hade snart fört förråderna i ind. Innevånarena i Lagamar hade härvid biträdt em med ett berömvärdt nit. Innan provianten föres till citadellet,: befalldechefen, Eusebio Torres, tt man skulle räkna så karna. Herr kommendant, sade en underofficer, när räkingen var verkställd, det fattas en säck mantok, — fHyad betyder en säck mer eller mindre? om len blifvit förlorad, så fås den väl igen; om den N ter blifvit stulen, så ken den ett par timmar skaffa I; ;ppehälle åt någon stackars satan, som är nära att ? lö af svält. Låtcessinte mer tala derom! — Godt, t verr kommendant.? Bataljonschefen och underoffice-1 en, som sålunda talade, voro Fransmän, . Men den brasilianska befälhafvaren hade hört allttt sammens. I trots af sin kamrats föreställhingar, ber allde han en husvisitation i byn , N Säcken måste finnas igen, sade hen; i hela det 15 ler nästet finnes ingen, som är i stnd att köpa ett 5 sådant mjölförråd ;8 en gång. Visitation skedde såe edes till den unge Fransmannens stora missnöje, och b säcken fanns verkeligen hos en af de fattige innevåIX varena vid namn Antonio Diaz. Det va en mulatt d med atletiska former. Sedan Torress soldater gifvit)3 honom några käpprapp, bundo de honom och lagade I sig till, att föra honom till eitadellet. I hans koj: avarlemnades på en dålig säng, 4 små barn fån 2 Gll 6 år och en ung hustru, som ännu röjde spår at skönhet, ehuru hennes anletsdrag voro vanställda al eländef. Fransmannen försökte smyga till henne småmynt; men hon afslog det af förtrytelse, och sade att hon icke ville eraott ga sågot af en fiende utan heldre dö af hunger med sina barr, Sedan Antonio tagit afsked af dem, närmade han sig tillFransmarnen och hviskade honom i örat: Kommendant, om ni inte skjuter ihjel mig, så skall jag snart ha min fars gamla karbin och två goda patroner till er tjenst. I hans blick och å:börder låg härvid någonting hemskt, som tillkänragat ett fast beslut. :ag tror hen hotar er,? sade Torres, i det han ställde sig mellan Fransmannen och de soldater, som bortförde Antonio. — Visst icke, svarade den unge Fransmanren, Öfverraskad af detta sillsamma uppträde. Tror ni jagilåter min epålett förnärmas af hvem det må vara? Antonio gick öfver berget med sin lilla eskort. svettende istora droppar, och utöste förbannelse: öfver de nykomne. Då Fransmannen blifvit ensam med sin kamrat, sade han till denne: Uvilken stränghet! är det på det viset ni behavdlar desse olycklige? Jag anlände hit med en känsla af försonlighet och fredens ord på tungan, och ni försätter mig i en fierdtlig ställning gerast vid min landstigning Den plan, hvaretter jag tänkte gå till väga, är sålunda öfverändakastad. En kula bekymrar mg föga, antingen hon kommer under en träffning eller från en i bakhåll lurande förrädare. Hvad betyder I det egentligen? En soldat, en uniform mindre, det jär alltsammans. Men att nödgas tänka det ri vid ert afttg lemnar mig 1 testamente en hel folkstocks hat, att ifrån alla dessa tak förbannelser oupphörligt I skola höjas emot mig — ack, kommendant, ni har förgiftat mitt vistande här, och om jag icke fruktade att anses för en pultron, skulle jag med de återvändande fartygen begära mitt bemkallande. Herr kamrat. svarade Torres småleende, man I ser tydligt, att ni nyligen lemnat Rio Janeiros saI longer. Full ölj era milda ideer emot desse ursinnige vildar, och ni skall få se, hvad som inom 6 månader blir af er. Om jag handlat så, som ni tycks ha för ;fsigt att göra, så skulle jag icke i denna stund ha det nöjet att tala med er, och en kristen kyrkogård skulle aldrig gömma mina ben. Då man anländt till citadellet, förnyade Frsnsmannen sina böner för Antonio, men de voro fruktlösa. Jag tör befälet här ända till kl. imorgon bittida, svarade Torres med en beslutsam uppsyn. Klockan 8 och en minut kan ni deremot göra hv:d pi anser lämpligt. Ni blir då i 6 månader enväldig här, men ni skall mer än en gång komma ihåg mina råd, och säkert mer än en gång behöfva ångra, att ni icke följt dem. På denna post behöts en riddare af gammalt skrot och korn, klädd i jern fråga hufvud till fot, och med en hnd af brons. Citadellet Amargozo, hvars kaserner äro små och föga rymliga, har blott en enda gård, två bastioner och ett utanverk, alltsammans temmeligen groft uppfördt med stenar af alla slag, hvilka fartyg på stranden qvarlemna som ballast, för ett i stället intaga salt. Landet der i trakten är nemligen uppfyldt af salt fält, vidlyftiga slätter, hvarest det vatten man dit insläpper, snart kristalliseras af den glödande solens stråle. Provinsen Assu är Brasiliens saltmagasin. Floden, som ligger norr om fästningen, har knappt 4 mil i längd; hon är icke segelbar längre upp ån en half mil ifrån sin mynning och äfven der icke för djupgående fartyg. Denna rymd är alla årstider betäckt med fartyg, som der ioch urlasta. Det 2 en liflig och majestätisk anblick, en tafla, som har till ram ofantliga urskogar, böjande sig på båda stränderna och befolkade af månglärgade fogelskaror. Ingeustädes synes en menniskoboning; byn Lagamaj ligger i södern; på andra sidan höjer sig fästninger ensam från sin kulle, öfver det omätliga området och dessa ensliga nejder äro så föga besökta af men: niskor, att när man seglar, följa fiskar hoptals efte skeppsjo!len, och om man hvilar 4 skuegan af et bananasträd, slå myriader dufvor ned på skotthål on omkring Hos alla djur röjes. härstädes et JF