Aftonbladet – 11 oktober 1837, sida 3

;rstörande årig. -ootor var -forlustet oSt om Carl XII:s krig och haus förtidiga död; len ännu större blef den genom den oskicklia och förrädiska diplomatik, som, sedan hon öjt honom ur vägen, hvarken förstod att fortitta kriget eller afsluta freden då den kunnat rhållas på billiga vilkor, utan bortskänkte Sveres ultra-marinska landskap vida mer än nödändighetesm fordrade, under det hon lät våra gna kuster härjas af fiendens flottor. I de erpå följande 50 åren bestod Svenska diplonatiken uti att sälja landets sjelfständighet ech ationalära åt den mestbjudande, och att betina sig så hög köpesumma, som möjligen kunle erhållas. Efter revolutionen år 1809 förnydes ungefär samma skådespel, hvartill man 90 r förut varit vittve. Man lät fienden — nå sot i bestående staters historia nästan oerhördt behålla allt hvad has ionehade, lät honom ära få fotfäste undar sjelfva hufvudstadens muvar, och gaf honom omsider vid den slutliga sränsregleringen mer än han begärde: sjelfva Torneå stad, som hen ej förstod på hvilkendea sidan om elfven hon låg. Af Pommerns försäljning eller bortbytning hade väl mågra högre embetsmän betydliga fordelar; men hvar äro spåren efter den vinst landet deraf bordt hemta? Underhandlingarna i Åbe 1812 äro insvepta i en slöja af hemlighet, som ävnu icke kunnat lyftas och hvarföre vi om dem ingenting kunna yttra. De allierades vapen — ty de Svenska begagnades så foga, att tre fjerdedelar af armeenl under? ett års färttåg knappt lossade ett skott mot fienden — truvgo Deanmark till freden i Kiel; det är bekant, buru mycket man dervid uraktlät, såsom sedermera blifvit sagdt, af glömska, och huu denna glemska, i hvad som rörde Danska statsskulden, antingen kunnat kosta Sverge ett krig, i fall den alimänna Europeiska diplomatiken icke afböjt det, eller en högst betydlig penvipgutgift, om icke Norrmägensens otvungna redlighet förekommit det. Icke ens rättigheten att segla förbi sina egna kuster, utan att betala tributer till en granustat, kunde de som ledde undsrhandlingarne dervid förskaffa oss. Att freden i Paris förmådde F ankrike att bera!a 24 milioner francs för ön Guadeloupe, som England, med eröfringens rätt, bortskankt, var visserlig:n en fördel, men hvaraf Svenska stautskassan icke hade något godt. Om de ryktbara negociationrna i Moss är här icke stället att tata, men anmäckningsvärdt är, att diplomatiken tyckes aldrig sjelf hafva varit så missnöjd m-d något af sina verk, som med detta, hviiket bäst synes de af, att en bland dess egna adepter, en person, som hon sjef brukat att gå i små diplomatiska ärener, yttrat om dessa underhand!inga:s resultat : Föreningen mellan Sve-ge och Norge, att det var en förening att gråta åt. Sedan den tiden hafve vi wisserliIgen icke afs utat någon fredst aktat, ell:r halt I kända större politiska uncde-bandlingar, met undantag af dem, som ägde rum i den ryktbara skeppshandels-f åpan. Diplomatiken bad, innan aenna handel afslöts , hvarken tänkt på att höra sig före, huruvisa den kunde vara tillåten, elter, sedan den skett, nog energi och skicklighet att antingen afböja den hotande notmn, eler att föstå, att det hotande kriget icke var farhgt och icke ens kunde utbrista — så nemliig:n, som sakerna stodo. Sverge har således I mer än ett å-huvdradse höft skäl att b-klaga sig öfver sin dipomatiks slapphst, om också a!diig så mycket, som på det sista fjerdedels sek!et, i fal! man beräknar, att londet till ersättning för biVädet i ett krig, hvarest vå a vapen vo O band p)de segrande, förlorade Pomern, och har ingnting i behåll af ersättningen. Men om vi derföre icke hafva några skäl att älska och beroöma vår ciplomatik, så har deremot vår östra granne så många flere , ty hvad vore han utom henne? För det mesta slaget, Teller blott till hälftsn s-grande på stridsfät-t, har Ryssland, alldeles i motsats till oss, skör sat sina flesta triumfer gerom fina och suga underhandlingar, if ån feden i Pruth ända till vå a dagar. Att denna diplomatik skapat Ryska regeringens sto het och inflytande, ä obestidligt; om hon äfven gjort Byska folke:s lycka, om hen befordrat civilisationen, en gor lagstiftning, förbättrade seder och förökadt mwational-rä stånd är en amnan fråga, som vi hä er mt t icke ärna fö söka ut-ea. ir såledss diplomatiker tem om dess verkli h medlen till des: iUnd r denna synpunkt bl älen konst att förvilla motpar mlea fördelar, dess styrka oc