Aftonbladet – 11 oktober 1837, sida 2

Nr J SUMMA SS PO OO rar a NR j underlåtit, hvad jag när som helst kan göra, eller (os Hr Justitie Ombudsmannen och Riddaren visa, let min Fullmakt icke belinner sig i sämre händer, n att innehafvaren deraf, ägare till 2:ne Bergsmansgendomar i Guldsmedshytte och Fanthytte byar, af len intill staden stötande Lindes socken, ensamt innes långt mera vederhäftig, än hela den ifrågavaande RådhusRätts-personalen sammantagen. Men ag har uttryckt mig på ett oegentligt sätt, då jag sagt, att detta torde utgöra slutlänken i den förvånande kedjan af förfarandet emot mig. Den tortgår tvertom. Icke nog dermed, att lyftningsfrågan uppskjutits till den 16 nästkommande Oktober, med mig ålagd skyldighet att afgilva förklaranden i den orimliga frågan, huruvida jag godtänner det lagligen befullmäktigade ombudets lagliga åtgärder eller ej —; Jag eller, som är detsamma, det af mig bekostande ombud, har derutöfver fått i KRådhusRättens beslut den med uppoffring naturligtvis förbundna förbindelsen sig ålagd, att kungöra detsamma mina f. d. vederparter, Per Adamsson i Garphyttan och Erik Andersson, såsom orden lyda: på det de må äga till,fälle att komma tillstädes och sin derunder beroende rätt bevakav — väl förståendes, ehuru de ha ingen rätt till min i det nedlagda målet nedsatte bördeskilling — och ehuru slutligen jag redan en sång, för att, om möjligt varit, afskära alla undflykter, å sista rättegångsdagen företedt deras skriftliga förklarande bland annat derom, att bördstvisten numera i allo förfallitv — ett förklarande, bevittnadt al icke mindre än Fyra (säger Fyra) personer, hvaribland 2:ne edsvurne eller den vid sista sessionstillfället äfven personligen närvarande Nämndemannen Anders Persson i Rya och Nämndemannen Jan Andersson i Garphyttan. Att hela det nu återgifna beslutet tillkommit på det vis, att, sedan min lyftningsansökning blifvit i RådhusRätten af Borgmästaren Rubin uppläst jemte ofvansagde Fullmakt, och mitt ombud genast derefter tillsagts taga afträde, han, Hr Borgmästaren Rubin, för sina medbröder, extra Rådmännen A. Behm och J. E. Boström, projekterat atslags-resolution, den Ide (utan kännedom eller erfarenhet i juridiska ämnen) efter att sålunda vara af Borgmästaren dertill uppmanade, medelst ett jakande svar biträdt; sådant allt får jag ödmjukast styrka, medelst åberopande laf förstberörde, på tjenste-ed meddelede Nåämnde; menna-bevis, utgifvarne hvaraf jag hade den försigtigI heten att tillkalla, för att öfvervara RådhusRättens I session, och sålunda kunna intyga, hvad derstädes förelöpte, varnad, såsom jag var, f det bekenta förhå. lendet i det rikskunniga målet emellan Handlanjden A. M. Hellenberg i Lindesberg och bemilde Borgmästare, deri den sednare sökte föra de företlupna lagstridigheterne å sitt föreburna oförstånds, I och i synnerhet å sina medledamöters räkning, hvilIket ock, liksom mycket annat, lyckats honom, så att, genom vederbörande Hofrättsutslag af den 18 Juni 1835, alltsammans fått stadna vid förlust af ett halft år Borgmästarelön. Slutligen och efter det ofvannämnde behandling mig öfvergått, troligen manande hvarje rättsinne till vemod och bedröfvelse, har det icke åters:å:t mig annan utväg, för att under dessa sorgliga ormständigIhet-r, å vidt ske kan, förvara min egendom, än på lsätt närlarde inteckningsprotokoll (Litt. G.) för samI ma rittegånogstillfälle utvisar, söka derföre inteckningsrätt hos de ledamöter af Rådnusrätten, som målet och depositionen derstädes af min bördeskilling Sfver varit samt egpa något, eller ofvannämnde 2ee extra Rådmän — ehuru tyvärr deras fasta egendomar redan lära vara, till betydlig del deraf, hvad man keallar öfver intecknado —; hvarefter, såsom beslutet i inteckningsirågan utmärker, Borgmästaren Rubin jemte desss exre Rådmän törklarst sig jäfviga. I stället att nu besvirsvis hos Kongl. Hofrätten öfverklaga hvad af Rådhusrättea blifvit i fråga om min bördeskilling tillgjordt — en klagan som sannoLikt skulle leda till en föregående kommunikation och målets uppebållsnde i fiera månader, kanske år, ianan jag såg de ol:gliga besluten undanröjda och mig till lyttningen forkiarad berättig:d, hvilket åter kommer att bereda mig en änwu större räntetoriust — nödgas jag således, likt et ufferlam, för ögonblicket underkasta mig den misshandling mig tillärnats, och måste alltså jör uärvarande ställa mig uppskofsbeslutet i lyttningsfrågan till e!terrättelse, på samma gång som jag härmed i fiskaliskt afseende Ödmjukast anaäler det, jem:e alla öfriga olagliga förfaranden i målet, till Herr Justiieombudsmäannen och Riddarens rättvisa beifranr, Mon då, på sätt ofvan berordt är, Borgmästaren Rubin jemte de tverne extra Rådmännen slutligen, vid inteckningsfrågans behandling, förkl:rat sig utan all inskränkning, vara — hvad de uppenbosrt äro, sedan jag tyvärr sjelf f.tt sak med dem I samma stund min inteckningsbegäran gjordes — jäfviga; så skyndar jag nu att, uti till Kongl. Hoträtten ingifvande ansökning, anhålla, det den invid Lindesbergs stad boende Yr. Häradshöfdingen och Brukspatroren Herr Adam Lindborg å Dalkarlshyttan, nyligen en längre tid af Kongl, Hofrötten anförtrodd förvaltningen at Domsagan i orten, under ordinario Dombafvanden beviljad tjenstledighet, måtte så skyndsamt förordnas, att, såsom ordförande, vid serskild Rådhusrätt, dessa frågor lagligen handlägga, till den del de af underdomstolens behandling äro beroende, och derjemte förses med uppdrag till erf. ;rderligt anta! ojäfvige ledamöters tillkallande, att den serskilda I ådhusråtten må finnas i verksamhet å den till lyftningsfrågans vidsre handläggniug bestämda dag eller sagde den 16 nistkommande Oktober. Börande jig, til följd af 13 kap. 4 S. bättegångsbalzen, ödmjukost upplysa, hvad de åberopade protokollerga bekräfta, elle: att endast en enda verklig Rådman i Lindesberg, Herr Lindh, finnes — dessutom med min hustru så närskyld, ett han redan måst i målet från rätten afträda — och hvilken enda, såsom sllmänt kändt är, nödgats genom Konungens 8 1 a rr I ss FrpF a ew ert 1 Ne mm I Po Fo nun4slan tvringag Att