Aftonbladet – 11 oktober 1837, sida 2

aft emot denna sakernetsnandung, Yale sla ut ren mehåll eller vederhäftighet, det minsta att påminna, ch oaktadt köparen, enligt Kongl. Förordningen en 7 Aug. 1766, vid sådant förhållande, ägt af ördesskillingen ovilkorlig lyftningsrätt, men hvilken ätt ända derhän blifvit honom afskuren, att han ice ens kunnat erhålla de 500 Rdr Banko, hvilka an, såsom redan är nämndt, sjelf ägt i gården inecknade, och hvilken inteckning närmare styrkes af 3orgmästaren Rubins ödmjukast bifogade gravationsvevis Litt. B), hvarigenom, oberäknadt annat älvenyr, en dag från dag växande och redantill hundraietals Riksdaler uppgående ränteförlust blifvit mig illskyndad, eftersom köparen, jemlikt ofvanberörde Kongl. Förordning, skolat, i händelse af lyftning, lapa ränta mig godtgöra, hvadan jag ock endast bestred svarandernes astundade lyttningsrätt, med afseende på den jag för mig sjelt begärde, men aldrig kunde föreställa mig den otänkbara händelse, att den skulle ömse sidors parter förvägras: att, ehuru bördstvisten vid detta rättegångsullfälle blifvit utagerad, så att, jemlikt Protokollet för samma dag, , målet öfverlemnats, såsom utredt, till Domstolens afdömande,, RådhasRätten likväl förklarat, det denna dom först skulle, eliter anslag, meddelas, sedan sig visat, huruvida under dex återstående laga ståndstiden någon antingen närmare eller med min I de hustru till Rådman Cronberg lika beslägtad kördeln man sig infunnev — ett uppehåll, till hvars beredande Hr Borgmästaren Rubin redan sjelf visat sig sakna allt stöd af lag, då han icke ens sjelf förmått åberopa någon sådan, så mycket svårare, som de om börd handlande 5 och 6 Kap. JordaBalken icke ens giva anledning dertill, att min hustrus anhörige varit, under uppbördsoch laga stånds-tiden, på minsta vis hindrade tån talan emot mig, om delaktighet i börden, derföre, att jag hade Egendomen oskyld person trånvunnit: att RådhusRätten vidare förklarat, det bördesskillingen skulle uti Rättens förvar förblifva, intill dess, öfver börds-anspråket vär dömdt eller bördemannen, med afträdande af börden, anmäler sig att den-Jd samma återlyfta, och slutligen: att, på sätt Id antydes af bifogade, på tjenste-ed atgifne bevis (Litt. 1 C), af Nämndemännen Anders Persson i Rya och I Per Larsson i Björkhyttan, Lindes socken, Hr Borgmästaren Rubin vidgått sig hafva, hvad han ej heller sökt i dagens Protokoll förneka, till sig tagit min bördesskilling, tvert emot dess eget laga krafttvunna beslut, em dess förblifvande, enligt orden, uti Rättens försvar, och under det lagen i 5 Kap. 10 Jordabalken derjemte stadgar: Bördepenningar måge af ingen i qvarstad sättas, ej heller lyftas af någon annan än af köparen allena, med I Kättens vetskap, eller af Bördemannen sjelf, ther han sitt klander afstår. Sedan nu snat eltva månader föslidit, efter det alla dessa tilldragelser förelupit, utan att jag ändå med bördsfrågan kommit till slut, återstod mig enI dest, för vinnande af detta ändamål, och bördes) ) skillingens återfående, att söka begagna den utväg, det laga kraftvunna beslutet sjelf mig anvisade, samt att således vid RådhusRättens sammanträde sistlidne Måndag den 25 dennes, med bördens afträdande, anmäla mig till bördesskillingens återlyftande,, genom undertecknade ombud, hvarvid jag till på köpet, varnad af hvad som föregått, vidtog den tförsigtighet att, utöfver hvad åberopade lagbud och beslut föranI leder, å den fullmakt för innehsfvaren, hvarmed mitt ombud var försedd, till målets nedläggande och medlens återtagande, utfärdad den 27 sistl April och I förnyad, medelst påskrift den 6 påtoljde Juli, låta 5 I mina t. d vederparter, Per Adamsson och Erik AnI dersson, åteckna skrittiigt förklarande under den 22 dennes derom, att bördstvisten numera blilvit oss vemellan enskildt förlikt, och således i allo förfallit,, hvarföre ock innehafvaren af min fulimakt jem-i väl at dem uppdrogs, att å deras vägnar medverka ptill samma ändamål, som j:g med min fullmakt åsyftat, eller att kunna min hos KådhusRätten nedsatte ofvanberörde bördesskilling återfå. Men mitt misshandlande har ändå icke funnit en gräns. Såsom lodmjukast bifogade, af Borgmästaren Kubin å KådhusKRättens vägnar hållne Protokoll för berörde dag, eller den 25 dennes (Litt. D), utvisar, hatva, genom I då efkunnadt beslut, tvenne förnyade hinder emot Inin lyftningsbegäran uppfunnits. Det första deraf -Ibestir deri, euligt orden: matt jag, under den 19 uästlidnue Juni, och således senare än min full-: sg mmekt varit utgitven (!), lörnyat, genom Rådmennen Lindh, mitt avspråk på dom i denna bördstvist. Kurusem jag, uti skritt den 8 sistl. Juni, intagen 1 a I sagde Rådhuskätts härhos i bestyrkt afskrift bitogade Protokoll (Litt. E), för den 149 i samma månad, då förfråget mig om bördstvistens skick, och när slut deri kunde vinnas, det är lika sant, som att, då jag i samma Protokoll möttes med det gamla fö regitvandet, eller att möjligheten af flere bördesmåns tillkomst hindrede slut emellan mig och annan mean, jag ändtligen nödgades bestämma mig derför, att till begagnande utiemna min otvanberörda, egenhändigt tortattade fullmakt, om min börds-talans j nedlägpande och bö:desskillingens återlyftande, beI kräftad med mitt namn och sigill, med tvenne edsvurne personers ätven namn och sigiller, såsom vittuven, eller Herrar Rådmännen Carl G. Hjorths och J. 5. Kul!s i Chvistinehamn, och slutligen, på sätt Hr Justit.e Ombudsmannen och Riddaren behagade at den härhos bifogade Original-fullmakten (Litt. F) inhemta, åtecknad ett tillägg med samma min handstil och försedt med samma mitt sigill, som förut I dervid blifvit ar mig användt, lydande sålunda: Fullpbordandet at hvad genom förestående fullmakt blifvit uppdraget, rekommenderas till skyndsam verkställighet. (Christinehamn den 6 Juli 1537. N. Nilson. — Fey pp mr mu UA et ve a (Sigilll.n i) Nu är Hr Borgmästaren Rubin likväl mäktig att i tI samma Protokoll, som fån början till slut ordagrant upptar denna Fullmakt, mäktig att i samma I roto0