Aftonbladet – 9 oktober 1837, sida 3

att utbryta emot. MEn. er nalurlig dr ova mängden tycktes säga deny att ett sådant brott måste komma från an medälskarinnas hand. Markisinnan ÖOssaras namn uttaias . Hon var ju tillstädes under pjesen. Man skyndar till hennes loge. Den är tom, men man uppticker på den röda sammetsduken, Som betaäcker logekanten, några gulaktiga fläckar, hvilka syntes tillkomna genom en fratande vätska . Intet tvifvel mer . Speglarne i logen krossades. och beklädnadem söndersiets. Midt under detta oväsende uppgick ridån och siyresmannen inträdde och förkuvnmade den olyckstulla nyhe ten, att Riccardina befann sig i det bedröfli gaste tillstånd, att hennes armar, bröst och ansigte blifvit på ett förfärligt sätt b-ända, och att man hade anledning frukta, att hon skulle blifva vanstäld för sin öfriga lifstid. Vid dessa crd fattades åskådarve af en verklig ursinnighet och öfverlemnade sig åt det mest tygellösa i uttryck och bandlingar; på ropen till bämnd! ljöd till svar: ner med förräderskanv! och med dessa skrik blandade sig: lefve sepubliken ! Under detta förfirliga uppträde bade en ung man i största bast begilvit sig från teatern och tagit vägen till markisionan Ossaras palats Han inträdde, genomlopp häftigt åtskilliga rum och befann sig snart inför markisinnan. Förtörrad öfver detta opassande inträde, men under bemöådande att dölja sin förvirring, yttra de hon till honom med den lugnaste ton: ,min älskade Alions! hvilken händelse har jag att tacka för lyckan att få se er?n Grefven betraktade henne med ögoneua brinpande af raseri; ban ville tala, men läpparna sammandrogo sig och han kunde icke framföra ett enda ord. Ni är sink, min herre,, sade slutligen markisinnan. Än Ficcardina Soares? mumlade den unge mannen och skar tänderna. j Riccardinal, inföll markisinnan leende. Det är en ung person af så stor förtjenst, att all: mänheten aldrig skall kunna uppskatta henne så mycket hon förtjenar; och markisinnan kastade sig derpå vådslöst på divanen. i Alfons beskådar hemne ännu några ögonblick under tystnad. Derpå utropar han i en bast med förfärlig röst: yHvarifrån dessa fläckar på er klädving? buru har den blifvit bränd? föorgäfjves skall ni förneka det! dessa fläckar anklaga ler! Det är ni, som begått brottet Nå välj, sade markisinnen, förskräckt öfver tonen i grefvens röst och det vilda i hans bliekar; pnå ja. . men om det skall anses för ett brott, så är det ett kärlekens! Hon utsträckte derpå händerna mot honom och sökte att lugIna honom. Men grefven, som genom denna i bekännelse bragtes i det yttersta raseri, fattade len kudde, betäckte dermed markisinnans ansigite och nedtryckte henne våldsamt. Under det den olyckliga kämpade emot, ikullstötte hon ett I bord, hvarpå stodo några blomstervaser. Någon nalkas . . . grefven flyr förskräckt. Inom kort anländer beväpnad styrka. En läkare, få ögonblicket tillkallad, bemödar sg fåfängt, att återkalla markisinnan till lifvet. Grefve Alfons Zuniga bar blifvit arre:terad Ib sin boning och förd i fängelse. Det är foga hopp om Riccardina Soarts räddning. Det frätande ämnet har angnpit en puls,Jåder på halsen och ett åderbrick har bildat sig, som i hvarje ögonblick kan gifva henne döden, såvida ieke en t:llämnad, mycket äfventyrlig, cperation kan lyckas. sr RT PSRYIDDI DA ITTTPRITSESER REG STERIL TYSTA )