Aftonbladet – 9 oktober 1837, sida 3

——— KK KK KX XXX er VV ) Svartssuka och hämnd. iv Med denna olfverskrift förekommer i en Fran,; sysk tidning följande bref, daterart Rio Janeiro i, den 22 sistl. Juli. hh En händelse har härstades inträffat, som väckt! det Hfligaste delt-gande, och hvilken jag skynp dar att till sina detaljer berätta Er. Sedan någoa tid talades mycket i de högre , sällskapskretsarna om ett blifvande giftermil mellan markisinnan Össara, en ganska tacker enka, och grefve Alfonso Zuniga, en ung man om 23 år. Man hviskade, att denna förening, å markisinnvans sida alstrad af verklig kärlek,! betraktades af den unga mannen endest såsom ! ett medel att bereda sig en angenäm ställning, genom den avsenliga förmögevhet hans lara I nade maka ägde. Men om grefve Zuniga blott byste likgiltighet för markisinnan, var hans hjerta . likväl icke främmande för ömma känslor, och trots de törsigtighetsraått, baa vidtog för att afvända uppmärksamheten och förvilla spejarne, i. förblef ingen ojusnig om hans häftiga böjelse! för Riccardina Soart:, första dansösen vid en större teater. Ricesrdina är en ung portugisiska, hvars dans, en blandning af behag och vällust, här gör alla yra i huftudet. Hecnes ansigte ar mycket täckt, uten att vara regeltundet skont, och ingenting är jemförligt med dst Iifliga och genomträngande uttrycket i hennes svarta ögon. Under hennes spel, som är fullt af sansing, förtrollning och juf vårdslöshet, ser man de skönaste armer och den m st smidiga och präktiga växt. ! j 4 Med eit or.l, hos henne finnas i glänsande forening en Taglionis och Fanny Elsslers egen: skaper. Fem dagar äro förflutna, sedan Riccardina skulle utföra rolen af ex bajader i en ny opera, och t Å , ) IN i r mean hade tillkännagifvit, att hon ämnade dansa den ryktbara cachuchan, som jag hade nöjet se i Paris. Allmänheten strömmade hoptals vill teatern, och jag begaf mig äfven dit, nyfiken att få enställa jemförelser mellan Fanny Elssler och Riccardiva. Hon syotes . hyllningen var allmän . . . Bifallstecknen fordubblades då hon, Åvid slutet af achuchan, framträdde till rampen, a l under det hon nästan omärkligt rörde höfterna r i tekt efter kastangetterna, Men i samma Öö!gonblick hon helsar publiken, upphäfver hon et! Igenomträrgavde rop och störtar baklänges. aj Större delen af åskådarne förestallde sig: r början, att detta :forott tillhör bennes rol; men ide alltför naturliga, krampaktiga ryckningarua a hvarunder bon vred sig, och hennes söndersli (tande jemmerskri röja snart, att en ellvarsam händelse vmat. Riccardina föres från scenen. ir Ridån faller. tal Inom nigra minuter rpridde sig på parterrer m loch i logerna ett rykte att någon kastat sked 1vatten på Riccargina, och tillfogat henne för skräckli,a brönnsår. Det är ej möjligt att gör en sig ett begrepp om den förbittring, som här ivid bemäktigade sig åskådarne. Raseriet stegra k,!des deraf, att det saknade något föremi