has presten på undervispisall löna. Också en Boraare. GREFVEN AF ESSEX OCH DROTTNING ELISABETH. (Slut fr. gårdagsbl.) Ei möte i Towern. Iospärrad i det fänge se, hvarest några år förut Jhomas Morus med lugn läste Evangelium, under det skarprättaren vid hans fötter tillredde den stupstock, på hvilken hans HNif skulle slutas, ägde Essex passande vlifalle att begrunda lyckans omvexlingar och den menskliga storhetens obeständighet. Skild från sin maka, som just då låg i barnsäng och till kvilken han ej kunde få tillstånd att skrifva, bade den olycklige grefven farligt insjuknat. Elisabeth, som erhöll underrättelse om den smärtsamma belägenhet, hvari hennes fordom så högt älskade Ho gunstling befann sig, kunde icke motstå en röGr relse af ömhet, som intog hennes bjeria. En din natt begaf hon sig ensam med Bualeigh till den oct unge grefvens fängelserum. Då Drottningen inträdde, låg Essex på knäj om på sin bönpall, låogsamt vände han hu vudet, Pä! och ett uttryck af djup smärta röjde sig i hela nöj hans ansigte. sig vej Hvad för Eders Majestät hit, sade han med H matt stämma; är det för att med egna ogon of in vertyga Er, huru det grymma fängelset fårat min få. panna, förbleknat min kind och brutit min kraft. ) a vVerefter riktade han mot Raleigh sina af vrede P och förakt blixtrande ögon. Gå ar min åsyn! bu fege och krypande smickrare; du orm, hvars:qe hufvud jag icke kunnat krossa. Ira På ett tecken af Drottningen aflägsnade sig be officern, sedan han likväl kastat på Essex en sv blick af spotskt förakt. Elisabeth trädde derpå:rä närmare till den unga grefven. bl Skymfa ej den man som är bättre än ni, save de hon med stränghet. Innan ni dömer an-!m dra, kom ihåg hvad m sjelf gjort, och se till si; om ni har rätt att vara ofordragsam. ri Grefven af Essex höjde mot Drottningen e2jd blick, full af ädel stolthet. E Maj:t. , svarade ig; han, för den gunst, hvarmed ni hedrat mig, har!h jag ej att tacka hvarken någon låghet eller nåh got bedrägeri; det är mina förtjenster och milt! n svärd, som forvärfvat mig den. Edra förtjenster! edert svärd! infoll Drott-!90 ningen med ett forakiligt löje. Edra förtjen 1 ster! hvari bestå väl dessa? att bryta en d lans med behag och skrifva några sonnetli ter, hvilka icke skulle förvärfva eder ens h sista rummet bland de sämsta af våra skalder. Edert svärd! men den mest oerfarne bergsbo i s Skottland skulle hafva brukat det med mera ära s och mera fördel! Oriktigt uppskattande edra talanger, anförtrodde jag er är 1596 befälet öt(1 ver en flotta, och ni fördunklade framför Cadix våra vapens glans; kal!ad till anförare för hären t i Irland, förslösade ni tillgångarne och lät våra t oförfårade soldater omkomma genom vanärande tåg. Nämn icke edert svärd, milord ! det är; forrostadt af blygsel från spetsen till fästet. I Hon höll upp och skådade den unge grefven i ansigtet. Sedermera fortfor hon lifligt: Vid Guds son! hvad var väl den unga grefven af tereford, då han först uppträdde vid Englands hof? Ett barn, bortskämdt i hopen och som icke hade annan fotställning för sin framtida lycka, än ett stycke olagligt pergament, hvilket, så att Säga, fästade honom vid det kongliga blodet — Från ett intet och foraktad har ni genom mig blifvit upphöjd och mäktig. Strumpebandsordens riddarevärdighet och g efvetiteln af Essex äro de båda mantlar, hvarmed jag skylt eder oduglighet. Min ynnest har gjort er stor och min kärlek har adlat er. Och hvad erkänsla har ni visat för mitt ädelmod, huru har ni vedergällt mina välgerningar ? Genom en tillgifvenhet utan gräns, genom en evig tacksamhet, svarade den ung: grefven. Hvilken är då den forbrytelse, som gör mig förtjeat af så grymma ord, som berättigar till så oförsonlig harm? Är det ett brott att hafve blifvit öfvervunnen i en strid ? Nej, genmälde drottningen, och betraktade honom med ett uttryck af stigande förbittring men att förråda sin välgörarinnas förtroende att förblända henne med bedrägliga försäkringar; att slösa på henne trolösa kärleksbetygel ser; — se der en afgrundslik handling, den e! Tudor aldrig kan förlåta. Ställ er icke förvå 204 milord: skrymteriet skulle i denna stun bur