se afgöra, om icke ett sådant begående af en sådan dag är olämpligt och ovärdigt! Det öfverflöd af guld och grannlåt, hvarmed förmögne förädrar på konfirmationsdagen öfverhopa olika delar af sina döttrars kropp, vill jag ej vidare kommentera, emedan sådant af många anses som en slags utstyrsel af inbillade behof vid afskedet från barnaåren; imedlertid vore det visserligen mera passande, om dylika gåfvor utdeltes vid hemkomsten från kyrkan, ty luxuriös flärd och prål som på marknadsdockor hörer lika litet till Guds bus, om den med rättvist missnöje anmärkta uppställningen efter rangordningen, så väl der som has presten på undervisningstimmarna. Också en Borsare. I —