Aftonbladet – 28 september 1837, sida 2

AM ne ansågo denna näringsgren som en slafandel, så blefvo säljarena satta 1 fängelse och arnen förklarade fria. Bland dessa sistnämnda voro några knappt å 3 år gamla, andra deremot voro 12 till 5. Dessa sednare, tillfrågade af embetsmänen, förklarade, att de ej blifvit sålda annat än 1 följe af sma fåders eller mödrars nödställda elägenhet, samt att de alldeles icke ärnade åervända till de sina, hvarest det största elände äntade dem. Till följe deraf släpptes de på ri fot. Men i anseende till de öfriges späda lder, lät embetsmanen kungöra en underr:ttelse, varigenom alla de personer, som ville upptaga några sådana barn, anmodades infinna sig. Listor öppnades, och genast skyndade de ricaste och förnämste, både Mahomedaner och Hinduer i staden, att derpå teckna sina namn. flinduerne voro likväl minst angelägna; men då förteckningarna voro färdiga, anmärkte en af dem att, som barnen voro hinduiska, skulle de ombyta religion, då de inkommo i mahome danska hus; detta återlifvade deras nit, och en mängd personer anhöllo nu hos stadens styrelse, att deras namn måtte uppsättas på listorna och muselmännens utstrykas derifrån. Detta föranledde en låug och liflig tvist, som man blott med svårighet kunde slita. Ofta har likval denna industri bedröfliga följder, emedan det väcker en mängd illasinnades snålhet och lockar dem att röfva bort barn, för att hemta vinst af deras försäljning. Barnröfvare äro hka talrika och fruktade i Indien, som ficktjufvar vid spektakelportarna i London. I Delhy försvunno år 1833 en stor mängd barn, utan att man på lång tid kunde erfara, hvart de tagit vägen. Förgäfves fördubblade auktoriteterna sin vaksamhet; hvarje dag föreföll en ny sådan händelse. Efter långvariga forskningar återfanns ändtligen en liten flicka af sin far på Puteala-Rayas område; hon återfördes enast till Delhy, och hennes uppgifter föranledde någre af de brottsliges gripande. Hon berättade nemligen, att då hon om aftonen, med en anI nan liten ficka, gått ut att samla ved, hade de I träffat en gammal gumma, som erbjudit sig att köpa deras ved. Tillbudet antogs, och de båda I sma flickorna följde gumman till hennes boning, för att få betalning; men så snart de inkommit i buset, stängdes porten efter dem, och de inI spärrades i en källare, der de qvarhöllos ända till dess de fördes bort från staden. Då sattes hvar och en at dem i en stor vattenkruka, som hängdes öfver en oxes rygg, och på det sättet pas erade de stadsportarna, utan att blifva upptäckta. I En annan liten flicka återkom till sina förläl:rar vid samma tid; men hon hade endast att tacka sitt förståud och fintlighet för sin frihet. Flickan var 8 år gammal och hette Mussumant r!Goumany. En afton, då hon lekte vid sjöstran, den med några andra barn, men råkade skilja sig något från dem, blef hon fasttagen af en un karl, som med våld släpade henne i en håt. , Denne karl hette Scheik Buddan. Båten lade genast ut från strand uvch kom, efter två daa! gars färd, till Manil-le Gunge, hvarest Scheik Buddan föreslog en rik innevånare i staden att köpa flickan, som ban utgaf för sin dotter. Han, deln a!slutades till ett pris af 14 rupier, med ct) afdrag af 8 anvar för stämpelpapperet, hvarpå elakten skulle uppsättas. Köparen ville hk väl Jicke utbetala penningarra, förrän Scheik Budpr dan inför Daroghan förklsrat, att den unga Goual many var hans dotter. Karlen samtyckte derun till, räknande på den fruktan, hans hotelser måIt ste hafva ingifvit flickan, och infann sig sålunda inför embetsmannen. Här hemtade likväl Gow I many nog mod att berätta förloppet. — Röfvaren blef fängslad och ställd inför domstolen i . Jelatpore, der han dömdes till fängelse och spöJ islitning. Denne köpsres försigtighet är någonting ganLI ska sällsynt i Indien, ty vanligtvis afslutas en fl sådan bandel utan all undersökning, Köparen I-I betalar och tar med sig barnet, utan att fråga efter, hvarifrån det är. Ehuru en sådan stöld i Hinduens ögon är brottslig och ytterst siraffuvärd, röres han likval icke deraf, och gör inttet afseende på den familjs smärta och förtvif0Jan, som förlusten drabbat. Detta har icke jsin grund i någon hårdhet och känslolösnI het hos Hinduen; tvärtom är han högnsinnt och ädelmodig, och hans egendom, na sjelfva hans lif står till hans vänners tjenst; tis men hans böjelse och tillgifvenhet inskränka sig um till ett litet antal individer, hans slägt och nået, gra vänner; utom denna krets intresserar inWA rr TAN f2d . a 1 ; ste