Aftonbladet – 28 september 1837, sida 2

träffa i en viss trakt af himmelen. Detta stäl-taf ; flyttar sig med himlakropparna och har be-l mil annits vara nära en punkt i konstellationen Leonet, nära en liten stjerna, som utgör spetsen be: f en triangel med de två klara stjernorna i LeI ba onets ansigte och i 145 graders rät ascension ned 25 gr. deklination. Den radierande punkten skilde sig derifrån en half grad i rät ascension. VMeteorerna synas imedlertid aldrig taga sin rik början i denna puvkt, utan visa sig först på vill något afstånd derfrån; men då man spårar dem 18 illbaka, sammanlöpa deras linier i denna punkt. I D Under observationerna i Amerika 1833 tycktelm sig vissa betraktare på samma punkt märka enolat nebulositet (molnfläck), hvaruti obetydliga Sadpi drande rörelser kunde urskiljas; och emellanåt ga visade sig en lysande punkt, som småningom he tillväxte för ögat och så försvann samt sålunda just företedde det utseende, som ett meieor skulle hafva, då det rörer sig rakt åt åskådarens öga. Märkligt är, att dylika meteorer, som observerades tredje morgonen efter det stora skådespelet (d. 12 — 13 Nov.) åfven utgingo från en gemensam punkt, men nära vestra bakfoten af Stora Björnen, eller 15 grader ifrån ljusmedelpunkten i Lejonet. Det alltid på samma tid och samma ställe återkommande skådespelet och utgångspunktens ständiga enhet hafva ledt tili den slutsatsen, att jorden, vid en viss del af sin bana omkring so len, kommer i närheten af vissa meteoriska massor, som hänga eller vandra i rymden och som, då de komma inom vår luftkrets, taga eld och ij! synas störta sig mot jorden. Om man då an-l! f tager, att det meteoriska ämnet (eller astero:derna. som Arago kallar det) finnes i den dell af planetrymderna, der jorden befinner sig il i medlet af November, så inses lätteligen skälet, i hvarföre meteorerne synas komma från konstellationenv Lejonet. Fastän jordens bana är en l ellips, kan dock en så liten del deraf, som gejnomlöpes på två till tre dagar, knappast skilas från den räta linea, som kallas tangenten. Denna tangent, eller lineen af jordens årliga bana, vetter d. 13 Nov. precist åt konstellationen lejonet; och söledes, om man antager några massor af flytande ämne finnas i ett staI tionärt läge vid den trakt af rymden, der jor-: Iden då är, drifves hon mot dem i denna dii rektion och med en hastighet af 18 (eng.) mil li sekunden. Man antager imedlertid icke, att. I dessa massor äro stationara. Årago gissar, attj myriader sådana (förmodligen bestående af pne-: I :bulös materia, lik kometernas svansar) sväfva kring solen i en gördel eller ring, som korsar , Jordens bana på det ställe, der hon befinner sig e omkring d. 12 Nov., och att några af dem, i dragna ur sin bana af jordens attraktion, falla mot henne, tega eld, i det de komma inom -!atmospheren, i anseende till sin ofanthga haI stighet, och sålunda förete de lysande fenomener, som kallas stjernfall. Dessas hastighet är beräknad till 36 mil i sekunden, eller dubbelt mot jordens rörelse i orbitan, hvaraf torde kunna slutas, att asteroiderne röra Sig i len motsatt riktning mot planet-rörelsen och med ll samma hastighet som jorden, Imedlertid är det möjligt, att denna anomali från alla andra bimJakroppars rörelse icke existerar, och att den er, synliga, ofantliga hastigheten frambringas af jorsn dens attraktion. Den 17 Juni 1777 sågs en af stor mängd mörka kulor passera solskifvan, un f-i der en tid af 5 minuter. Dessa kunde möjliill! gen vara några asteroider i sin orbitual-rörelse. kl Denna hypotes förklarar alla fenomenerna d. c-113 November. Att de icke bhfva synliga för! an, än på något afstånd från punkten af Lejonet al kan förklaras deraf, att de komma inom jord: afl atmosferen först på ett betydligt afstånd frå i-) hvarandra. — ivergeringen är hlott skenbar P och kommer af perspektif-lagarna. — Man an d. ser dessa asteroiders materia vara den-amm va, Som meteor-stenarnes. Exempel finnas, att dy vidlika meteorer antänvdt hus. vid Denna, ur ett engelskt blad sammandragna uppsats är ingen nyhet för bildade läsare, mins rt för astronomer; men den torde vara af intress era) för den stora mängden af läsare. Man har sag! un-latt astronomien har föga ytterligare upptäckte m-Jlatt göra. Detta må vara sannt, i afseende p fter den mathematiska delen af vetenskapen; me ,ål-) den fysiskt-meteorologiska äger ännu stora få An 4 m