Aftonbladet – 26 september 1837, sida 3

Huru åtgärden att från hufvudstaden förvisa den Schweitziska fremlingen blifvit bedömdt utom hufvudstader, kan läsaren inhemta af de relexioner, med hvilka Gotheborgs Handelsoch Sjöfartstidning beledsagar berättelsen om nämnde åtgärd. Sedan bemälde tidning först föstat uppmärksamheten derpå, stt gästfriheten i fordna ider utgjorde ett hufvuddrag i de nordiska folkems lynne, fortsätter den på följande sätt: Sannerligen! vår tid är utmärkt af begär att ändra hvad som åf ålder varit bestående? Man kan verkligen hafva skäl att hamas derötver. Annu för några få år sedan egde dock den gamla Svenska västfriheten bestånd. Fursten Menschikoff, hans föleslagare, och de vid Rysta kronometerexpeditionen inställde officerare kunna lifligt intyga, att detta var örhållandet. Minnet deraf utplinas icke så lätt. vilken täflan i att visa den furstlike främlingen från naboriket all: upptänklig välvilja! Hvilka vänskapsbetygelser slösade man icke på honom! Huru bemödade man sig icke att göra honom vistandet i vårt and gladt och angenämt! Hade7icke rikets andre grefve så brådt med afläggandet af sitt välkomstbesök hos denne trämlivg, att det till och med — icke ens lef emottaget! Anställdes icke för samme fremlings skull, och till hans ära, militärmanövrer af utvaldt Svenskt manskap, och har man icke på det mest lörekommande sätt dragit försorg om, att han, i händelse han ännu en gång skulle gista den sköna holm-staden, då, vid en blfvande revy, måtte khafva det nöjet att se de kämpar, åt hvilka vskten i uch omkring Svenska konungaborgen är anförtrodd, prydde med sådane hufvudbonader, son de, hvilka krigarne i hans hemland bära! — Och hvem erinrar sig icke sen den beredvillighet. med hvilken man, för ett par eller tre år sedan, lotsade det örlogsskepp, som mätte för kommende tider, omkring vid våra kuster! Hvem ihågkommer ej huru broderligen våra landsmän umgingos med de iremlingar, som det stundom landsatte på våra stränder, och huru gladde de sig icke åt att Jå göra dessa tid-i2kttagares bekantskap! Se det kan man verkligen kalla bevis på ett gastvändigt sinnelag! Skada blott, att vedermälena af detsamma utskiftas så ojemnt! I detta fall voro, som vi otvanföre hafva sett, de Gamle ojemförligt rikare och konseqventare än vi. Men de lefde också i den gamla goda tiden, då vi deremot lefva i tattigdomens tid, och. hvad värre är, i en tid, som endast söker sin utmärkelse derutinnan ,,att ändra hvad som af ålder varit bestående. — Måtte det ,, konservativa partict ofördröjligen inse denna tidens vandalism, och i sitt milda hägn taga den gamla Svenska gästfrihet-n! Kommer det en gång så långt att denna dygd icke ntötvas mot fremlingar, så försvinner den äfren snart landsmän emellan, och stackare då den öfverskolmästare, som, i en framtid under sina inspektionsresor genom landet, i förlitande på gästfriheten vill taga sig sådana friheter, som dem, hvilka vi nyligen sett tillåtas en, på en annan dylik resa stadd gäst! nr RR SNR IEEE RA