pas, att hvarken Norska regeringen eller någon annan i Norge sätter så mycket värde på deputationer, att en dyiik skulle törsokas för att formå tlans Maj:t att besoka vårt land; det pifves säkert flera, som lika med re.erenten helhe skulle undvara den lyakan att se tlans Maj:t här, så länge grundlagen bjuder, att Konunsen hvarje år skall uppehålla sig någon tid i Norge derest ej vigtiga forhinder äro förhanden. Häri har H. M. motiver nog, och hvarje annat, som Iörsöktes skulle utgå från den förutsättning, att han, då inga vigtiga förhinder finnas, skulle förbise sin grundlagsenliga pligt, alltså en särdeles fornärmande förmodan mot H. Maj:t, den man icke hör tillåta sig. Men lika törnärmande en såaan deputcton skulle vara för H. Maj:t, lika litet skulle det vara nationen värdigt att på ett sådant sätt vilja erinra H. Maj:t om Dess konstitutionella pligt. Vi böra omsider aflägga de aldraunderdånigaste sedvanor, dem vi ärft trån absolutismens dagar, och lära erkänna att icke Kungen utan lagen åro oiver alla, och att man ej af Kongl. gunst och nåd bör begära hvad lagen ger rätt att fordra. Man kan också kopa guld för dyrt och man hoppas, att något hvar inser att detta ordspråk i närvarande fall ej är utan tillampning.