Aftonbladet – 22 september 1837, sida 2

drig hade bordt visa sig, likasom det icke kan nekas, alt ganska få af de uppförda komedierna kunna jemföras, vare sig i komisk effekt eller sens moral, med pjesen: En koja och Ditt hjerta, eller äro så glada och underhållande som Jovial. Då dessa reflexioner påkallats af den ofvanstående insända förfrågan och af den uppmärksamhet, publiciteten ar skyldig att fästa på styrelsen öfver scenen, för den händelsen att anspråk framdeies skulle göras om betalning af staten för teaterns skulder, så kunna vi likväl icke uraktlåta tillfället att såsom tillägg dertill vidröra ett par omständigheter, som göra att vi i allmänhet funnit oss böjda att måhända se Teater-direktionen i en mindre mörk dager och dess ställnivg mera påfordra ett grannlaga och mildt bedömande, än den åtnjutit af några andra blad. Först och främst anse vi nemligen att sjelfva teaterns monopol, eller frånvaron af all täflan under större delen af året, lägger ett absolut hinder emot att uppbringa scenen till den punkt, att den kan bära sig sjelf och uppfylla publikens fordringar ; och att härtill fordrasen viss grad af spänstighetsom aldrig kan födas utan genom täflan, det bevisas tillräckligt aferfarenheten. Täsan skulle föda större tillgång på både sujetter och författare, dem den Kungliga teatern snart skulle, af en för den sjelf lycklig nödvändighet, tvingas att tillegna sig, och första vilkoret för denna teaters verkliga uppkomst anse vi således vara, att äfven någon enskild teater i hufvudstadea finge inrättas. Den andra omständigheten har troligen hittills undfallit de flesta, ehuru den ligger klar för en dag vid närmare betraktande. Det är nemligen, att just de tidningar, som annars meräudels krypa i stoftet för makten, synas uti teaterns angelågenheter hafva haft ett fritt fält åt sig upplåtet, på hvilket de m:d största tapperhet kunnat tornera mot dess styrelse, och det utan all fara; och det märkligaste är, att sådana torneringar icke sällan upppforts just då, när några vigtigare politiska frågor varit å bane för dagen, från hvilka det kunde vara lämpligt att afvända uppmärksamheten, och om hvilka det vore vigt alt undgå yttra sig. Sålunda hafva t. ex. just Camarillans organer varit de, som värst ridit upp emot den närvarande Teater-styrelsen. Man haock uti dessa utfall icke saknat drag af en afundsjuka, som tycktes hufvudsakligen utgå från den önskan, att förvaltnivgen nu icke måtte lyckas bättre, än under de båda föregående Direktörerna, dem samma tidningar prisat. Svenska Minerva, som tillkännagifvit, att dess! Red; aldrig besöker spektaklerna, har likväl icke sparat sina utfall, när den kommit åt, och äfvenså Freja, som naturligtvis af kända skäl i allt förgudade Grefve Lagerbjelke, och under det den tillika låg på kna ramför Riksmarskalks-flygeln af Kgl. Slottet. Det gifver ändå en liten reputation för kurage. Om allt detta vore likväl föga att säga, om icke anfallen derjemte varit till en del påtagligen öfverdrifna och orättvisa, Så t. ex. nedsättes den nu varande Direktionens förvaltning i jemförelse med Hr von Beskows, då des likväl är notoriskt, att sednare hälften af nämnde Direktörs styrelse var den mest olyckliga, som på 20 år ägt rum, ehuru många förhoppningar väcktes i dess början, i anledning af scenens öfverlemnande åt en så vitter man. Samma vrånghet har ägt rum vid bedömandet af en och annan af de uppförda pjeserna , såsom ot. ex, då Dagligt Allehanda utfarit med beskyllning för osedlighet och oanständighet, emot MFictorine och Trettio år af n Spelares lefnad; stycken som likväl alltigenom äro skrifaa i rent moraliska syftemål och icke innehålla en enda skabrös situation. Åsynen af denna serdeles bitterhet emot Direktionen, som redan dessförutan befunnit sig i nug embarasserad belägenhet, och synnerhet den omständigheten, att utfallen kom nit äfven från sådana håll, att de knappt kunle hafva skett utan högvederbörligt tillstånd, förening med öfverdriften i klandret ibland nånga rättvisa anmärkningar, har icke långt ifrån ifvit det hela ett utseende, som om någon unnes, hvilken helst önskade, att hela teatern ore borta, och derföre icke heller ogerna skulle e, om den kunde bringas uli ett upplösingstillständ. Det är då icke svårt alt se, vilketdera som är den svagares nav: Lo