Aftonbladet – 20 september 1837, sida 3

sigtet på den modige talaren — mun och nåsa blefvo tillstoppade och Hr Blacas var nära att storkna. Men äfven i detta betänkliga ögonblick öfvergaf honom ej hans själsnärvaro; han skrapar osten från ansigtet och slungar den med ovilja tillbaka mot det håll, hvari:irån den kommit. Med näsduken torkar han sig ren i största hast, och fortsätter med stegrad liflighet sitt tal. I viljen således stoppa munnen till på mig; mina ord sätta eder i raseri; icke sannt? Englands folk! märk detta tecken. Dina fiender önska, att vid alla tillfällen se dig så vek som denna ost, hvilken jag nyss kastat ifrån mig. De vilja att I skolen välja deras kandidat; men lyden dem ej, utan väljen mig, som menar af hjertat väl med eder. Låten icke göra eder vacklande i edra tänkesätt genom kålstockar, potates, rofvor och ost, utan hedren mig med edert val! Och Hr Bleaas blef också vald.