Aftonbladet – 20 september 1837, sida 3

(Insändt.) Reflexion i anledning af ett par ibland dagens frågor. Säger mig någon: fy! du har skorfven, så har jag blott tre sätt att Svara — oberäknadt naturligtvis det enklaste eller: det angår dig icke — 1:0 Jag har icke skortven; 2:0 skorfven är nyttig, och jag är glad att ha honom; 3:0 Pehr har fallandesot, Pal har lungsot, Jöns har gulsot, Måns har ryggvärk, ste. etc. etc, Detta tredje svaret är det vanligaste och — beqvämraste; åtminstone tyckes Svenska Minerva tro så. Alla orimligheterna i den svenska indragningen besvaras med Engelska alienbiller, Franska Septemberlagar, Amerikanska lynch-lagar o. s. v. Apropos af hvad som är lag, så var det dock mycket af Minerva att erkänna, det indragningsrätten tillkommit på något oriktigt vis, hvari den har en sorts likhet med lynch-lagen, hvilken är lag och kan förebrås Förenta Staterna med lika rätt, som den Krookska lagen i Ystad eller den Askenstedtska i Amål äro lagar och kunna skrifvas på Sverges räkning. Hvad åter alienbillen angår, så hade den icke bordt jemnföras med indragningsmakten; man hade ett mycket mera passande motstycke till den, nemligen Schweitzaren v. S herers gästfria behandling. Genom alienbillen har Engelska regeringen rätt att bortvisa främlingar, och Svenska regeringen har samma rätt, genom hvad lag, veta vi ej, förmodligen genom den i Sverge gängse lagtolkningen: att för den enskilde är förbjudet allt, hvad som icke uttryckligen är tillåtet, men för regeringen deremot tillåtet lt, hvad som icke uttryckligen är förbjudet. Härmed vare nu huru som häldst, frågan är: huru utöfvar engelska regeringen den genom alienbillen meddelade magt? och huru utöfvas en dylik magt annorstädes? — Med ett ord, det vore att önska, att Minerva måtte öfva sin skarpsinnighet på dess frågor, men icke besvära sig med prat om alienbillen, då håga är om lagars, på oriktigtvis tillkomn: lagars, tillämpning mot Sve nskar. Q. Q.