Aftonbladet – 20 september 1837, sida 1

(Insandt.) Om Latinska Språkets lärande. Det måste i sanning förvåna hvarje tänkande och fördomsfri menniska, att man ännu så myc-. ket envisas med, att vid våra läroverk bibe-: hålla Latinska språkets skrifvande och talande. Redan de skäl, hvarmed man söker försvara dess läsande, äro föga grundliga. Man säger: Det finnes hos de latinska författarne ännu så mycket, som behöfver närmare utredas och bättre förstås.? Kanhända; men månne ej detta är för det mesta småsaker, som blott kunna bry en pedaats eller en småaktig fornforskares hjerna? Om en öfversättning ej med samma precision, som originalet, skulle förmå att återgifva en beskrifning öfver den eller den ceremonien, det eller det bruket, den eller den möbeln, den eller den obetydliga hvardagshändelsen, så lärer väl detta vara af föga vigt för den historiska kunskapen och menniskobildningen. Vidare heter det: För att rätt förstå och njuta de klasI siska författarnes skönheter, bör man läsa dem I på originalspråket. Ibland hundrade, som föra I detta språk, finnas kanske knappt tio, som i afseende på latinet, hafva verklig erfarenhet I häraf. De öfriga torde sannolikt med mera nöje ljäsa t. ex. en Adlierbeths öfversättning än dess original; men de instämma i jargongen antingen af vana, eller för att dermed visa sin förtrolighet med språkets skönheter. Och i alla fall är det väl billigt och rätt, att, för att sen tera dessa subtilesser, tre fjerdedelar eller åtminstone hälften af lärotiden skall borttagas från andra, för det allmänna lifvet nyttigare och till sann humanit mera ledande studier? Mar måste, lyder ett annat skäl, lära sig latin, fö! att lättare lära de moderna språken. Kan mar blott det latinska språket bra, så lär man sig snart de lefvande. Detta har man lyckats in