Aftonbladet – 19 september 1837, sida 2

delta ar utdraget): hvarföre icke välja endast dylika personer till er inrikes koloni? Jo, helt enkelt derföre att det icke är dessa, som mest behöfva hjelpas, eller som alltid just hafva lust att emcttaga hjelp. Medlidandet väckes af den ocdställde; och hufvudmännen för dessa familjer hafva aldrig tillåtit sig att blifva nödställde under någon period af sin lefnad. De omtänksamma och flitiga träffas ej heller ofta bland de nödställda, icke ens på ålderdomen, ehvad man än må tro och säga. De fattigaste bland de fattiga äro, då man talar om det stora hela, nödvändigtvis antingen de okunnigaste, de tanklösaste, de liderhgaste, eller ock förbrytare. Alla, som icke kunna räknas till någon af dessa klasser, låta aldrig, så vida de ej äro ulefvade, ens af de mest krossande motgångar draga sig ned till djupet af elande, utan att genast åter resa upp hufvudet. Hvarje plan till de nödställdes hjelp måste, om den är sundt tänkt, grunda sig på denna sanning. Undantag finnas naturligtvis ; men massan af dem, som ropa på hjelp, skall alltid bestå af sådana, som det är svårast att förmå hjelpa sig sjelfva. Vi hafva ej sökt, vi hafva blifvit tvungne tll den öfvertygelsen, att i fråga om sistnämnde sorts menniskor måste man ofta visa sig hård, för att vara sant barmhertig. Vilja vi verka genom och ej i trots af menniskonaturens egen kraft, så få vi icke glomma kristendomens lara: den, som hafver, honom skell gifvet varda; men den, som icke hafver, honom skall fråntaget varda, det han hafver. Pen enda punkt, hvaruti försöket fullkomligt lyckades, var barnens förbättring. Skolan frambragte de verkviogar, man väntade ; hon visade, att i det hela icke finnes någon hvarken hastig eller säker utväg att upphjelpa de arbetande klassernas tillstånd, utom e!t riktigt folk-uppfostringssystem. — Hvarje genomgripande förbättring i de arbetande klassernas fysiska tills ånd måste föregås af en moralisk omskapning. ) Denna är dock icke en dags arbete, om än den nya fattiglagen gjort i den vägen det största underverk, som någonsin skett i England. Vi hålla på att bhfva ytterst klentrogna i afseende på arbetsamhetens och omtankans förenlighet , med den högsta nöd, ty vi hafva kommit att se närmare in i förhållandet än mängden. Vi hafva blifvit öfvertygade, att en liten trasig, unge i London, under smutsigt väder — och sådant finnes alltid tillräckligt — aldrig fortjevar mindre ån 1 shilling om dagen, genom att sopa gångstigar öfver gatan framför fotgävgare. Pojkar, som hälla hästen åt herrar, då de stiga af vid banken, förtjena ofta 12; sh. ; och vi hafva funnit familjer, som handla med katt och hundmat, ehuru de se allt för ömkliga ut, samla en inkomst af 2 å 4 pund i veckan genom sin rörelse; så stor är välmågan för närvarande. England är icke det iland, der en ärlig, arbetsför menniska, med sundt förnuft och omtanka, behöfver riskera att svälta ihjel.? Ett vittnesmål af en embetsman, som befattat sig med dylika ämnen, afgifvet inför en undersöknings-kommission , innehåller följande: Om i de lägre delarna af London skjul uppfördes, dem hvem som helst finge hålla till uti, skulle de snart upptagas af ett slägte, djupare sjunket än något hittills käcdt. Om toma fat lades utåt gatorna i Whitechapel, skulle inom få dagar hvartenda hafva en invånare; och desse skulle fortplanta sitt slägte och blifva en börda för samhället. Jag är öfvertygad, att om dylika tillfällen bereddes, så finnes ingen tänkbar uselhet, hvartill vissa delar af slägtet icke skulle sjunka. Lemna dessa fat-menniskor utan uppfostran, och ni skall få lika många vildar midt ibland civilisationen. Hvar helst tomma hus finnas, som ej äro stängda, blifva de snart bebodda af eländiga vare!ser; och dessa invånare qvarblifva, så länge der finnes tak öfver hufvudet åt dem. Socknens styresmän och andra komma till mig och anhålla, att Jag skall bjelpa dem att rensa dylika ställen; men jag säger polisen och församlingen, att det icke lönar att vakta dem, och ait de måste kringplankas, om man vill blifva qvitt invånarie. Lemnar man lokal, så får man den uppagen. Vill man tåla träsk och stillastående vat) Förf. anmärker, att den moraliska omskapningen icke ken börja, så länge menniskan är i ytterlig nöd och kanske full med sjuk